Victoria och Daniel har fått en dotter. Jag som övertygad rojalist tycker att det är fantastiskt (bortsett från det värdelösa white trast- namnet). Idag publicerades en bild på barnet, och hon är faktiskt rätt söt. Jag tror det kommer att bli en vacker flicka, hon har proportionerliga drag och det är alltid en bra början.
Sambon vill att vi ska börja med att ”göra bebis” i sommar/höst, elltså efter bröllopet. Vilken mardröm.
JAG GILLAR INTE BARN. Det är ingen hemlighet för någon av mina närmare vänner, så det är bara att leva med det liksom. Jag gillar inte 1. När de väsnas och stör 2. Det de gör med ens liv- fuckar upp det flera år framöver.
- Som kvinna måste du offra din kropp och bli en tjock kossa
- Oavsett vilken metod du väljer för att få ut ungen är det en oerhört traumatisk upplevelse
- Amma kan man välja bort, men slappa tuttar finns kvar
- Sömnlösa nätter och ett liv som vårdbiträde i flera månader
- Hej VAB och andra karriärsabbande frånvaro
- Hejdå spontanitet och vuxetumgänge oftare än någon gång i månaden
- Tigga om barnvakt eller betala för barnflicka
Folk säger att dte är värt det. Det tycker man säkert när man är där (eller så övertygar man sig själv om det för att må mindra dåligt- självbedrägeri funkar oftast ;))
Sambon och jag pratade om ”göra bebis” förra veckan. Han säger precis som tidigare att han är redo att vara föräldraledig från ungens månad tre, vilket är bra för att jag inte har några planer på att göra mer avkall på min karriär än han. Att vara hemma mer än någon månad är inget för mig- jag klättrade på väggarna vecka två under min tvåveckors semester mellan jobben.
Men sen, när ungen växer och man måste spendera en massa tid på altiviteter, leka, skjutsa, läkarbesök, VAB och helvete- ursäkta men jag kan inte se NÅGOT positivt och givande i det.
Kan man inte få barn när de är typ 5? Jag skippar gärna dagisåldern tack.
Blod är tjockare än vatten 