Och är så jävla labil.
Ena stunden känns det som att alla hatar mig- chefen måste tro jag är korkad och lat, kollegorna säger hej av ren artighet, vänner umgås med mig för de orkar inte göra slut, mannen vet helt enkelt inte bättre
Nästa stund älskar jag alla och är tacksam för allting livet ger.
Fucking hormoner!