http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/lonegapet-mellan-konen-som-bestar_7702728.svd

Anna Sjögren, nationalekonom i artikeln, säger: ”Kvinnor väljer ofta karriärvägar som innebär mindre tid på jobbet i det långa loppet. De arbetar mer deltid än män och har längre föräldraledighet. Varje sådant karriäravbrott, framför allt i en högavkastande karriär, är kostsamt. Det går inte att vara vd på deltid”

Jag blir varje gång helt ställd när jag läser sådana artiklar och folk verkar FÖRVÅNADE över att det ligger till på detta vis. Det är ju klart som fasen att sambandet mellan antalet arbetade timmar och lönecheck i slutet av månaden/året/livet är glasklart, allt annat lika! Att inte kvinnor (som dessutom är mer högutbildade än män i den yngre generationen nuförtiden) fattar detta är för mig helt obegripligt. De som fattar och sedan klagar lever bara i en naiv mammadröm.

Och- hör och häpna- kvinnorna har sig själva att skylla för majoriteten av sitt inkomstbortfall, som jag skrev här tidigare

En del kvinnor säger ”Att göra karriär är inte det viktigaste för mig, jag vill kunna kombinera jobba och familj”. Många män skulle skriva under. Jag tror det är är viktigt att skilja på att vilja göra karriär och vara karriärist. Med karriär menar jag att ha sysselsättning (som ger inkomst) där du kan utvecklas och får användning för din potential och kompetens. Att vara karriärist är för mig att prioritera jobet framför allt annat, vilja nå toppen i den karriärtrappa man är inne på, och vilja offra mycket för att nå dit. Föräldraskap är för många en del av livskarriären. Visst kan det vara så. Men det är uppenbart att karriär som förälder är mycket sämre betalt än en karriär som löntagare eller egenföretagare. Så är det och de som väljer karriären som förälder får konsekvenserna.

Jag har träffat kvinnor som tycker att det är ”orättvisst” för att de straffas karriärmässigt och ekonomiskt för att de valt att vara hemma med barnen. ORÄTTVISST? Inte ett dugg. Men vissa kvinnor lever i en fantasivärld och har svårt att förstå att DE STRAFFAR SIG SJÄLVA genom sina egna val. Ibland väljer man som man gör pga okunskap- men det ligger alltid på dig själv att försöka skaffa dig kunskap innan du gör valen.

Ja, diskriminering på arbetsmarknaden existerar, men missförstå mig rätt- så är den delvis ”rationell”. De flesta tycker att det är oacceptabelt med diskriminering av kvinnor, och jag är en stor feminist, men gör en enkel tankeövning. Tänk att du är försäljningschef med ett antal underställda säljare. Ditt resultat som chef mäts på hur bra din avdelning säljer per månad, och du har en budget att nå varje månad. Här är dina medarbetare. De är alla lika duktiga säljare och SÄLJER LIKA MYCKET PER NÄRVAROTIMME.

  • Person A är i 30-årsåldern och kommer att få sitt första barn. H*n och kommer att vara hemma i ett år. H*n tror att h*n vill jobba deltid efter ledigheten. Du är just nu i farten att hitta en vikarie för personen och ge någon i teamet lära upp vikarien.
  • Person B är i 30-årsåldern och kommer att få sitt första barn. Person B kommer att vara föräldraledig tre månader, kanske under sommaren när barnet fyllt ett. Person B vill gärna jobba extra för att dryga ut familjekassan pga sambons inkomstbortfall under dennes ledighet.
  • Person C i 40-års åldern och har två barn. Under vinterhalvåret VABbar Person C ett par gånget i månaden. Man måste då boka om kundmöten som Person C borde haft dessa dagar. Person Cs säljresultat är inte lika bra dagarna after att h*n VABbat heller eftersom det tar ett tag att ”ta igen” saker som hänt när h*n varit borta.
  • Person D är i 40-års åldern och har två barn. Person D VABbar ett par gånger per år när det kör ihop sig för Person Ds partner.

Fråga 1: Du måste ge någon av dina medarbetare ovan ett viktigt projekt som kommer att pågå i några månader och förhoppningsvis resultera i en stor försäljningsorder till slut. Alla säljare skulle klara av uppdraget är lika bra. Vem väljer du? I första hand? i andra hand? Varför?

Fråga 2: Du ska nu utöka ditt team med en person. Du har två sökande som är lika kvalificerade och duktiga säljare. Den ena heter Anna och den andra heter Pelle. Båda är 30 år, sambos och har inga barn. Du får inte fråga något om deras planer på vara frånvarande på jobbet pga ev. föräldraledighet. VEM VÄLJER DU?

Fråga 3: Tror du att person A är mer sannolikt en man eller en kvinna? Person B, C, D?

Fråga 4: Titta på vem du gett uppdraget att leda projektet i fråga 1. Jäför med ditt svar på fråga 2 och 3. Tror du att du diskriminerat någon? Vad styrdes dina val av?

—————————————————–

Jag tror att ni anar vart jag vill komma.

Arbetsgivare vill anställa och befordra medarbetare som levererar resultat. Resultat har direktsamband med hur mycket tid man lagt ner på arbetsuppgiften (det är faktiskt så i snitt, allt annat lika). Arbetsgivaren komer alltid att välja bort personal som är frånvarande pga föräldraledighet, sjukdom etc etc då dessa individer därmed levererar sämre resultat. Lägg sedan till kostnaden för att hitta vikarier, administrera frånvaron etc etc…

Så, några tips till dig som inte vill vara en av de kvinnorna som har 168 000 kr mindre i lön eter småbarnsåren:

ETT: När du vill ha barn med din man: diskutera  föräldraledighet och VAB med din man INNAN ni börjar med ”barnverkstaden”. Stå på dig. Om han inte vill dela lika:

1. Kräv att han ordnar och bekostar barnvakt/barnflicka för den tiden som han inte vill ta sitt ansvar.

2. Avtala skriftligt om att din man kompenserar ditt inkomstbortfall OCH pensionsbortfall för den tiden som du är föräldraledig ”åt honom”. Du bjuder väl inte på det helt utan motprestation?

4. Byt man innan det är för sent.

3. Om du inte kan acceptera något av ovanstående: förlika dig med att vara gratishjälp hembiträde/ barnvakt åt din man som både vill äta kakan och ha den kvar. Trösta dig med att du ”är lycklig nu och hinner ju jobba sen” och att du ”äntligen får vara mamma”. Håll sedan tyst om ni en vacker dag går skilda vägar- han med tryggad försörjning och barnen och du endast med barnen. Intala dig att du ändå är nöjd med det- och skyll dig själv om du inte är det.

TVÅ: När du är mellan 25-40 och söker nytt jobb: på intervjun, säg tydligt att om du får barn (arbetsgivaren räknar med att du får det om du inte redan har två) så kommer du och din man att dela lika på föräldraledigheten och VABen. Håll sedan löftet. Om du inte ser till att detta budskap går fram, kommer arbetsgivaren att fatta sitt anställningsbeslut på ett antagande om att du kommer att vara borta i minst ett år inom de närmaste två-fem åren (kanske flera gånger om du får barn), och att du sedan kommer att ta majoriteten av VAB-dagarna. Du kommer att bli betraktad som Person A och Person C i exemplet ovan etersom kvinnor diskrimineras som grupp i brist på annan information. Även om du får jobbet får du inte mest intressanta och långsiktiga projekt. Dessa kommer istället att gå till personer som arbetsgivaren bedömer vara mer närvarande än du.

Kvinna, det går inte att vara mammaledig 1,5 år per barn och sedan jobba deltid i flera år utan att det går konsekvenser för din karriär och din inkomst. 1. Genom direktbortfall av lön under frånvaron 2. Genom sämre karriärmöjligheter- dina chefer fattar att du är mer intresserad av att vara hemma än på jobbet- så de väljer någon som vill satsa på jobbet istället.

Det enda du garanterat kan påverka är ditt eget beteende och dina egna val. Val får konsekvenser. Jag hoppas att dagens kvinnor gör mer medvetna val när det gäller föräldrakarriär och arbetsmarknadskarriär- och att de accepterar konsekvenserna.

Hade jag varit skolminister hade jag infört obligatorisk grundkurs arbetsmarknadsekonomi i skolan. Annars är det så lätt att slå sig för bröstet och kräva att få vara mammaledig lääääänge för att man vill det, och sedan vilja att någon annan ska stå för konsekvenserna.