Här kommer ett surt inlägg. Jag vet, de flesta av mina inlägg på bloggen är sura och man kan nästan börja tro att jag är en sur person. Men det är så att jag startat bloggen just för att få utlopp för bitterheten och irritationen. Så att de 5-10% bitterhet som finns i mig slipper förpesta min vardag. Skriver jag ner saker har jag lättare att släppa dem.

Nu så.

Jag är så förbannad på att jag verkar vara en person som aldrig får något gratis. Allt jag får måste jag snällt ställa mig i kön för och kämpa för. Det kan verka vara ett lyxproblem, vilket det säkert är, men alla har sin egen referensram som man jämför med.

Jag vill också få vara den som gör ett riktigt klipp på en bostadsaffär (istället för att gå back som jag gjort för några år sen då exet dumpade mig veckan efter vi fått tillträde till den lägenhet vi köpte tillsammans- på hans initiativ. Och vi var tvungna att sälja mitt i den brinnande bostadskrisen med en mindre förlust).

Jag hade också velat vara den som får en bra slant när exet dumpade mig. Ska man bli lurad in i en bostadsaffär och dumpad ska man iaf få bra med cash som plåster på såret.

Jag vill också vara den som har föräldrar eller svärföräldrar som bjuder på något när man bildar familj

Jag vill också få vara den som får lite arv från nån farbror

Jag vill också kunna bli gravid när jag bestämmer mig för det alternativt få fullständig utredning och vid behov IVF direkt. Nu ska tydligen papperslösa få gratis vård (skandal för övrigt- de har inte ens rätt att vistas i landet)- tror ni att IVF-köerna blir kortade för oss som BETALAR, när skatten som går till vården ska fördelas på fler?

Nej, jag ska aldrig få lite tur och få något gratis. Jag ska betala och vänta i kön. Och vara tacksam för det jag har. MEN ALLT JAG HAR HAR JAG SETT TILL ATT SKAFFA SJÄLV. Gud (eller whoever det är som bestämmer) har inte gett mig nån familj (som jag har skrivit har varken jag eller mina föräldrar några syskon, så jag har ingen släkt alls). Och nu måste jag kämpa arslet av mig för att ens få egna barn!!!

Jag VET att lyckan inte är normalfördelad och jag vet att livet inte är rättvisst. Men vafan, när ska det bli MIN tur att få lite tur?!?