Igår var det dags, men jag var rätt lugn. Jag visste ju att hon var gravid, men hade hon INTE skrivit det och skulle jag se henne gravid helt utan förberedelser hade jag nog fått ta på mig ett stenansikte och spela obrydd. Det gjorde jag ju ändå litegrann igår.

Nej jag är inte alls avundsjuk på att hon ska få barn, dock så är jag sjukt avundsjuk på hennes förmåga att bli gravid när hon ville.

Jag ser i min Google Calender (tacka Google för sökfunktionen ;)) att jag träffade henne senast i slutet av september. Nu är hon i v 29 vilket innebär att hon måste ha plussat bara några dagar eller nåt efter att vi träffades, hon nämnde då att de precis hade ”börjat”.

Ja. Vad ska man göra? Vad ska jag göra? Jag kan inte göra nåt åt att jag 14 menscykler senare frtfarande är lika ogravid som inna, utan att några fel egentligen finns.

Helt ärligt orkar jag inte tänka på det just nu, jag orkar inte älta. Nej, jag har inte accepterat det, men jag har aktivt valt att inte  bry mig.

Jag tänker dricka en massa påsköl och äta sushi och mögelost. för att jag vill och kan.

Så.