Jobbfällan?

Ja, då kom chefen igen. Och frågade om jag ändå kan tänka mig att ta den projektledarrollen för ett IT-implementeringsprojekt som jag har NOLL intresse och engagemang för. Och som inte ger mig några pluspoäng i karriären. Men som hon måste hitta någon för, och jag är ett tacksamt ”offer” nu när jag avslutat två andra större projekt inom mitt kompetens- och intresseområde.

Jag har tydligt sagt till chefen att för projektets skull måste projektets projektledare vara minst intresserad av projektet och helst även hyfsat kompetent på området. Jag är varken eller, det är DÖÖÖtrist. Implementera ett centralt upphandlat IT-system på alla dotterbolag som har egna system, noll koll och noll samarbetsvilja. Kul. Not.

Så på måndag kommer chefen och jag ha en längre diskussion om mina ansvarsområden. För sedan hon lovordade mig och satte ett högt betyg på min prestation i början av året, har jobbet bara blivit tråkigare. Det känns som att jag blir bestraffad istället för belönad.

Hade jag varit en hysterist gravidkärring hade jag skrikit till chefen att vad FAN då ska jag vara mammaleeeedig i tre år och sjukskrier mig till hösten! Men faktum är att även ett tråkigt jobb är bättre än att sitta hemma och klättra på väggarna. Så inga jobbförändringar (om inte någon börjar mobba mig, typ) kommer att ändra min inställning till hur länge jag måste vara ledig.

Dåligt blodvärde

Testade blodvärdet hos BM igår, det låg på 113 och lägstagräns är 120. Så nu måste jag börja knapra på järntabletter. Jag tänker att om det är så dåligt nu, hur fasiken blir det längre fram??
Inte så förvånande att jag är så sjukt trött jämnt. Vaknar helt slut vid 6.30- tiden trots 7-8 timmars sömn.
Och under sommaren bor vi ju halvt inneboende med kokvrå: två kokplattor och noll arbetsyta, försök laga något vettigt och näringsrikt då.
Hoppas lite egoistiskt att mamma vill ”ta hand om mig” och bidra med lite matlådor när hon väl får reda på läget… Hon är utomlands i en vecka till, och jag har i telefon antytt att jag haft konstig mens, typ inte mycket alls, och att det känns skumt i kroppen, typ hoppas det är inget. Hon undrade om jag skulle ta bort det om det var något, och hoppades att jag inte skulle det.
Igår sms:ade hon och frågade om jag hade testat mig, jag svarade inte…

Usch idag ska jag hålla i en utbildning. Hoppas jag överlever, känner mest för att krypa ner i sängen och dö av trötthet…

Inga moralkakor, tack!!

Det verkar som att jag haft tur med barnmorskan. Hon var varm, vettig, saklig och med glimten i ögat.
Vad jag förstått har hon HBTQ-inriktning, så det är ju också ett tecken på att hon inte lär förespråka en massa trams om hur man SKA vara för att passa in i den perfekta normen.
Jag har berättat att jag tidigt i livet bestämt mig att en vaginal förlossning är en upplevelse som jag verkligen vill vara utan. Hon försökte inte ifrågasätta mig eller predika något, utan sa att hon ska se till att jag ska få träffa en läkare i mitten av graviditeten och att hen då ska gå igenom det man ska och om allt går som planerat, bevilja snitt. Hon sa att ingen kommer att tvinga mig att föda vaginalt om jag verkligen inte vill, när jag fått all information enligt riktlinjerna.
Där föll det en liten sten faktiskt.

Nästa vecka ska jag dit igen och lämna blodprov för KUB-testet.
Phuh.

Utkastad i mamma-hysterihavet

Fick en tid hos MVC redan idag. Ringde igår och någon hade avbokat, annars fanns tider först vid Midsommar.
Sitter i väntrummet med en massa gravidmagar och mammatidningar på bordet. Bilder på bevisar och bröst överallt.
Måste det vara så koncentrerat??
Undrar vad jag får för barnmorska. Hoppas hon är vettig och inte vill bjuda på moralkakor.

Hoppas inga gamla kollegor eller bekanta uppenbarar sig här heller.

Och folk går runt utan skor, why liksom??
Fem minuter kvar…

Besked

Det är EN och hjärtat slår.
Skit, jag är gravid på riktigt alltså, hjälp!!
Det var rätt häftigt att se, den sprattlade och rörde sig, men jag kan inte fatta att det finns nåt där inne….
Dags att leta rätt på en MVC nånstans runt Medis.

OMG liksom.

På väg till ultraljudet

Om en timme vet vi förhoppningsvis hur det ligger till. Oavsett besked kommer jag att vara helt skakis tror jag. Största farhågor:

-Något är fel på fostret, att det är MA eller annat jox
-Det är fler än 1 där inne

Återkommer.

Semestertider

Dagarna rullar på och nu är vi på semester hos svärföräldrarna. De vet inget. Jag har visdomstandsinfektion för dem och får jätteont i magen av alkohol. Jag har ”testat” genom att dricka en ölburk (fyllt endast med vatten i smyg) och sen få ont 😉
På måndag ska vi på ultraljud och se om jag verkligen är gravid och om allt går bra.

Jag har panik i omgångar. Är svullen om magen på kvällarna och har svårt att suga in den, tack påsiga klänningar.
Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig att JAG skulle ha barn. Dessa två ord brukar inte ens finnas med i samma mening.
Jag känner mig inte redo alls. Men man är väl åldrig det om man inte tror att barn är meningen med ens liv.
Meningen med mitt liv är att vara lycklig och barn betyder motsatsen för mig. Hoppas det känns bättre sen.

Jag tar en dag i taget och mår lite illa på kvällarna.

Och tack för att ni hänger med :-)

Ser att jag har ett tiotal läsare varje dag, kul att ni hänger på mina nojor och står ut med ångesten, det är ju det bloggen är till för!

Status update

Har behövt lite tid att ta till mig nyheten.
Men det känns ju orealistiskt. Visst, brösten är ömma som fn, ingen mens och ingen matlust på eftermiddagar, annars finns det inget som tyder på att jag är gravid på riktigt. Ska på ultraljud den
27e, hoppas beviset kommer då.
Har fortfarande inte berättar för någon mer än fyra vänner.

Igår var mannen och jag och hälsade på min ”perfekta” tjejkompis som fick barn för ett halvår sedan. Hon som glidit genom livet utan att ha behövt kämpa/jobba på sitt välstånd så värst mycket. Givetvis har de fått världens snällaste barn som aldrig skriker eller håller dem vakna om nätterna.
De har glidit in i könsrollerna, hon uttryckte det som att hennes man ”hjälper till” och byter blöjor. Typ. Det var så underbart att vara hemma, hon vill aldrig jobba igen och skaffa fler barn.
Jag ville kräkas på det- hon hade ambitioner förut. Hoppas jag lyckas behålla ett eget ”jag” utanför föräldrarollen, herregud, jag vill för allt i världen inte ha ett liv hon har.

Nu ska jag iväg med jobbet, sitter på Arlanda. Sen blir det en veckas semester med svörföräldrarna. De ska få köpa versionen att jag behandlat en visdomstand och käkar antibiotika. Därför dricker jag inte. Får se om det går smidigt. Mannen har redan planterat informationen hos dem.

Flyttat har vi också gjort, vilket pussel!! Tacka flyttfirman och flyttstädarna 😉

Nä, nu ska jag boarda, v6+2