Har behövt lite tid att ta till mig nyheten.
Men det känns ju orealistiskt. Visst, brösten är ömma som fn, ingen mens och ingen matlust på eftermiddagar, annars finns det inget som tyder på att jag är gravid på riktigt. Ska på ultraljud den
27e, hoppas beviset kommer då.
Har fortfarande inte berättar för någon mer än fyra vänner.

Igår var mannen och jag och hälsade på min ”perfekta” tjejkompis som fick barn för ett halvår sedan. Hon som glidit genom livet utan att ha behövt kämpa/jobba på sitt välstånd så värst mycket. Givetvis har de fått världens snällaste barn som aldrig skriker eller håller dem vakna om nätterna.
De har glidit in i könsrollerna, hon uttryckte det som att hennes man ”hjälper till” och byter blöjor. Typ. Det var så underbart att vara hemma, hon vill aldrig jobba igen och skaffa fler barn.
Jag ville kräkas på det- hon hade ambitioner förut. Hoppas jag lyckas behålla ett eget ”jag” utanför föräldrarollen, herregud, jag vill för allt i världen inte ha ett liv hon har.

Nu ska jag iväg med jobbet, sitter på Arlanda. Sen blir det en veckas semester med svörföräldrarna. De ska få köpa versionen att jag behandlat en visdomstand och käkar antibiotika. Därför dricker jag inte. Får se om det går smidigt. Mannen har redan planterat informationen hos dem.

Flyttat har vi också gjort, vilket pussel!! Tacka flyttfirman och flyttstädarna 😉

Nä, nu ska jag boarda, v6+2