Det verkar som att jag haft tur med barnmorskan. Hon var varm, vettig, saklig och med glimten i ögat.
Vad jag förstått har hon HBTQ-inriktning, så det är ju också ett tecken på att hon inte lär förespråka en massa trams om hur man SKA vara för att passa in i den perfekta normen.
Jag har berättat att jag tidigt i livet bestämt mig att en vaginal förlossning är en upplevelse som jag verkligen vill vara utan. Hon försökte inte ifrågasätta mig eller predika något, utan sa att hon ska se till att jag ska få träffa en läkare i mitten av graviditeten och att hen då ska gå igenom det man ska och om allt går som planerat, bevilja snitt. Hon sa att ingen kommer att tvinga mig att föda vaginalt om jag verkligen inte vill, när jag fått all information enligt riktlinjerna.
Där föll det en liten sten faktiskt.

Nästa vecka ska jag dit igen och lämna blodprov för KUB-testet.
Phuh.