Ja, då kom chefen igen. Och frågade om jag ändå kan tänka mig att ta den projektledarrollen för ett IT-implementeringsprojekt som jag har NOLL intresse och engagemang för. Och som inte ger mig några pluspoäng i karriären. Men som hon måste hitta någon för, och jag är ett tacksamt ”offer” nu när jag avslutat två andra större projekt inom mitt kompetens- och intresseområde.

Jag har tydligt sagt till chefen att för projektets skull måste projektets projektledare vara minst intresserad av projektet och helst även hyfsat kompetent på området. Jag är varken eller, det är DÖÖÖtrist. Implementera ett centralt upphandlat IT-system på alla dotterbolag som har egna system, noll koll och noll samarbetsvilja. Kul. Not.

Så på måndag kommer chefen och jag ha en längre diskussion om mina ansvarsområden. För sedan hon lovordade mig och satte ett högt betyg på min prestation i början av året, har jobbet bara blivit tråkigare. Det känns som att jag blir bestraffad istället för belönad.

Hade jag varit en hysterist gravidkärring hade jag skrikit till chefen att vad FAN då ska jag vara mammaleeeedig i tre år och sjukskrier mig till hösten! Men faktum är att även ett tråkigt jobb är bättre än att sitta hemma och klättra på väggarna. Så inga jobbförändringar (om inte någon börjar mobba mig, typ) kommer att ändra min inställning till hur länge jag måste vara ledig.