Resultatet

Igår tog det en evighet att få en bra bild på inneboende. Den höll på som en galning med händer och hela kroppen. Jag fick gå och dricka, hoppa på ett ben etc för att få den att ligga rätt, men efter 45 minuter gick det att mäta. Vi fick en beräkning på något i stil med 1:4700 för Downs vilket är bra.
Det känns ok just nu.
Får se vad som händer!

Dags för KUB idag+ jobbångest

Idag ska mannen och jag till KUB- ultraljudet på eftermiddagen. Blodprovet har jag alltså lämnat för någon vecka sedan så det blir UL idag. Hoppas allt går bra och att vi får en bra sannolikhet så att jag slipper fostervattenprov och liknande elände.

Det känns konstigt. Det känns som att jag varit gravid jättelänge. Men jag har endast vetat om det i nio veckor och endast åtta personer vet om det. Mina jeans är nu i vecka 13+0 rätt tighta i midjan, men då pratar jag om jeans med hög midja och hela tre knappar i midjan. Tarmarna är svullna för att det inte är tal om någon kula. Längst ner är magen helt platt även om jag känner något hårt ”därunder” när jag trycker på magen längst ner. Utom kisseriet och lite trötthet har jag inga symptom just nu, och det känns bra. Det är snarare så att jag oftare är hungrig och har svårare att bli mätt, men detta måste jag hålla i schack för att slippa se ut som en blåval inom en snar framtid…

Så länge jag kan dölja mitt tillstånd känns det ok. Jag kan vara mig själv. Det kanske är sjukt och onormalt men jag har en känsla av att man förlorar en del av sin identitet i andras ögon så fort man är gravid. Man blir ”den gravida tjejen”. En etikett liksom. Jag vill fortfarande vara JAG. Oftast skiter jag i vad andra tycker men om ALLA andra ändrar sin attityd mot mig kommer jag givetvis att påverkas…

Om allt vill sig väl är det ytterligare 25-26 veckor kvar, vilken mardröm!

Det ENDA som varit positivt med graviditeten so far är att mannen är på hugget när det gäller mat. Jag får frukost av honom varje dag och han ser oftast gärna till att jag får i mig mat annars också.

Är det någon som har tips om det finns fler fördelar man kan dra/ fuska sig till under tiden? I’m running out of options. Det är väl tur i oturen att jag ortfarande mår rätt bra fysiskt.

Semetertiden har börjar på jobbet och en kollega som gått på semester nu har ”dumpat över” en  trist arbetsuppgift till mig i sin frånvaro. Tack för den liksom. Det hjälper inte att eskalera det till chefen just nu eftersom chefen själv ska gå på semester typ nästa vecka och jag är den enda som kan göra arbetsuppgiften av dem som är kvar. Det enda jag kan få från chefen är lite trugande och hur hjälper det liksom, så nu sitter jag och har kul 😉

Undrar hur det kommer att kännas att kolla på inneboende på UL idag?

 

 

 

 

Förbjudna tankar om kön

Jag vill först och främst ha ett friskt barn, såklart.
Som en andra prioritet vill jag ha en flicka. Jag kan inte ens föreställa mig hur jag ska kunna knyta an till en pojke. Detta är tankar som jag inte haft så mycket av tidigare men som kommer mer nu.
Idealt vill jag ha ett av varje kön, men kan man få sån tur? Kan JAG få det?

Jag tänker rationellt och rent statistiskt finns det en skillnad på hur nära barn av olika kön står sina föräldrar/mamma när barnen vuxit upp. Jag kommer att ha noll släktingar i livet när jag är gammal och att ha en nära och fungerande relation till de barn jag förhoppningsvis får, är avgörande för mig. Hade jag i spåkulan sett att mina barn flyttar till andra sidan jordklotet och vi hörs i telefon en gång om året hade jag inte velat ha barn, hela poängen försvinner liksom då. Man har aldrig några garantier, men statistiken säger att det är mer sannolikt att en mamma har en närmare relation med en vuxen dotter än med en vuxen son. Så ser det ut i majoriteten, än om inte alla, familjer jag känner.

Dessutom har jag ingen koll på pojkar, de verkar mest hyperaktiva och jobbiga. Jag är ensambarn och min mamma är ensambarn så pojkar har aldrig funnits i världsbilden.

Det är väl ingen katastrof om det skulle bli en pojke som förstabarn, men det hade inneburit att jag måste till Cypern eller liknande för att få en tjej nästa gång, känns inte så lockande att krångla så. Men jag hade inte vågat riskera ha två pojkar… Hemskt kanske, men så känner jag just nu.

Lite krasst, och säkert cyniskt, så är barn en investering. Inte för att man förväntar sig en ekonomisk avkastning såklart, men en känslomässig. En jäkligt osäker investering. Men skaffar man inga barn blir ju avkastningen garanterat noll, sannolikheten ökar med varje barn (ju fler man har desto större chans att nån vill ha en nära relation även när de flyttat ut, och då helst i samma geografiska område).

Jobbiga tankar

Midsommarveckan

Midsommarveckans måndag. Två fullsmockade dagar och två lugna. Har redan börjat komma in i semesterunderstimuleringsfasen (oj, långt ord!). Har det varje sommar och får bokstavligen inget gjort. De dagarna jag har inga möten och inget akut att lösa kan jag ha under en timmes effektiv arbetstid. Resten av tiden går till ingenting. Nån som känner igen sig?
Nästa vecka börjar folk droppa av på semestern.
Jag kommer att vara ensam på min avdelning under i princip hela juli, så planen är att jobba hemifrån dessa veckor, dyka upp på jobbet ca 1g/v när min fysiska närvaro ev. krävs.
Givetvis finns det inte jobb för 8 timmar per dag när alla är på semester, och i år passar det ypperligt att jag har tillgång till bil och gräsmatta.

Appen säger att det är v12+0 idag. Jahapp. En vecka kvar till KUB och min midja är lite mer flytande nu. Jag ser ut som folk gör mest, för jag har en ovanligt tydlig midja normalt.
Annars syns det inget än som tur är, är dock svullen på kvällarna.

Funderar på när jag ska berätta för chefen… Hon är bra, mogen och klok, och kan hålla tyst. Funderar på att maila henne precis innan hennes semester, berätta om hur jag tänkt med ledigheten och be att detta ska stanna mellan oss fram till slutet av augusti då jag är tillbaka från min semester.
Vi har en jävla konferens där jag tidigare tackat ja till att hålla föredrag på, då kommer folk att stirra och ställa frågor, fy fan!

Nä, nu blir det möte.

Kisseriet

Den senaste typ veckan har jag vaknat 2-3 gånger per natt och varit akut kissnödig. Varenda jävla natt. Hur lätt är det att somna om när man kommer tillbaka?
Urinblåsan doesn’t care.
Dessutom är jag riktigt törstig. Endast kallt vatten duger. Ofta är det ett tecken på för högt blodsocker, men jag har ju testat och det är normalt. Det måste vara allt kissande som ställer till det.
Förra helgen i Paris var inte lätt heller. Varmt så man måste dricka och vad händer då? Precis. Ibland med 10 min intervall.
Det var dagens portion kroppsliga detaljer.
Annars har aptiten kommit tillbaka med besked, men jag kan kontrollera mig än så länge.
Nu- en lång dag med möten non stop.

Tydligen v 11+0 idag

…enligt min gravidapp.

Sluta läsa nu om du inte vill ha gnäll 😉

Skit alltså.  Snart blir jag tjock. Vilken mardröm!!! Än så länge syns det inget om inte jag släpper ut magen, men jag kunde se ”gravid” ut även som ogravid när jag släppte ut magen efter en rejäl måltid, haha

Jag är pissnödig så inni h-vete och inte är det bättre av att jag verkar ha fått nån foglossning eller liknande på högra sidan i svanken. Dock är det enklare med maten nu och jag kan i princip äta som vanligt- förut hade jag knappt någon matlust efter lunchtid. Tur det.

Men snart går det väl inte att dölja det så väl och jag kommer att få börja med påsigare tunikor på jobbet. För jag har inga planer på att offentliggöra nyheten förrän det blir alldeles omöjligt att dölja längre.De flesta kollegor lär märka efter att de kommit tillbaka efter semestern i augusti. Jag fasar för hur jag kommer att se ut i höst. Och på att många kommer att räkna bort mig i jobbsammanhang då och tro att jag kommer att vara ”mammaleeeedig” länga. Så fel de kommer att få 😉

Det är KUB om 2 veckor exakt, och om allt är väl då berättar mannen för sin släkt. Jag kan inte påstå att jag ser fram emot att få en massa konstiga frågor, så jag hoppas att mannen får frågorna istället så jag slipper. Och jag hoppas för GUDS skull att ingen komer på idén att samla gamla barngrejer och liknande och ge oss dem i en kartong. För då åker grejerna till tippen eller bästa fall till källarförrådet.

Min graviditet är en privatsak och innan ungen är ute vill jag slippa mer ingående kommentarer än ”När är det planerat?” ”Vid jul” ”åh, vad roligt, hoppas allt känns bra” ”ja, det gör det, tack”.

Mannens släkt kommer att få reda på detta genom att vi skickar en ultraljudsbild eller liknande. Där kommer jag även att skriva en notis att det är ABSOLUT FÖRBJUDET att nämna något kring detta med barn på Facebook. Personer som gör det åker från vänlistan omgående.

En vän till familjen hade lagt ut en bild på oss i kyrkan när vi gifte oss i fjol, TROTS att det stod i vigselprogrammet att man inte fick lägga ut bilder på brudparet innan vi själva lagt ut våra bilder. Så vissa har inget vett eller bryr sig inte helt enkelt.

Min mamma har tagit det hyfsat bra, det har inte kommit så många moralkakor (än) som jar trott. Igår försökte hon mig att ha lök i salladen för att jag ”måste få i mig vitaminer nu”. Men efter en skarp förklaring att jag inte ätit lök i salladen på snart 30 år och har inga planer på att börja med det nu, lugnade hon ner sig.

I nån av mina appar står det att många blivande föräldrar firar vecka 12 med att köpa ett första klädesplagg till barnet. What? Panik! Jag har fortfarande inte fattat att det kommer en ny människa liksom. Det kommer att ta lång tid för mig att acceptera det och förhoppningsvis händer det innan den hinner födas.

När jag gör KUB kommer jag att be att få remiss till en terapeut eller liknande, för jag vill kunna se fram emot barnet eller åtminstone slippa se det som en tickande bomb som kommer att förstöra mitt liv som jag vill ha det (vilket tyvärr är läget just nu, mer eller mindre).

Slutgnällt.

Styrelseuppdrag?

Har precis träffat det påtänkta företaget. Det lät intressant. Påminner lite om mitt gamla jobb kulturmässigt men nu när jag fått 1,5 års distans till det känns det kul att få vara med och utveckla på avstånd.
Får se hur jag känner längre fram och om de fortfarande är intresserade.
Känner att det är dags att vara back in the game i entreprenörsvärlden.

IVF-samtal

Idag ringde det en gullig sköterska från Akademiska Sjukhuset i Uppsala som tydligen fått vår IVF-remiss från Huddinge. Hon undrade om vi fortfarande var intreserade av IVF. Jag berättade som det var, men sa att aet var så tidigt än och att vi komer att vilja ha hjälp om det mot förmodan inte skulle gå vägen denna gången.

Hon sa att hon skickar tillbaka remissen till Huddinge, och att vi behåller vår plats i kön om vi återkommer. Känns bra.

Tre veckor kvar till KUB-ultraljudet. Det känns skumt att man ska vara gravid, för det finns liksom inte många tecken på det. Visst, jag känner fortfarande lite matolust på kvällarna, tuttar gör ont och jag är sullen om magen, men det är inte ”uppenbart” om man säger så.

Har betättat för mamma i sms (hon kommer från utlandet imorgon) så jag hoppas hon haft lite tid att smälta nyheten.  Bad henne att hålla tyst om det hela så länge.

Ska till stan och prata om ett ev. styrelseuppdrag på ett företag i den bransch jag varit i kontakt med på mitt tidigare jobb, blir intressant. Tydligen fick de mitt namn av en gamal samarbetspartner, får se vad det kan innebära för något. Känns spontant väldigt spännande!

I helgen sticker vi till Paris för att fira bröllopsdagen, hoppas jag orkar gå så mycket som vi brukar gå när vi reser! Jag har haft lite ont i svenken på sistone, men med lite vila då och då kommer et att funka.

Annars rullar det på rätt bra, vi har fått besked om att vi ska flytta in i vår nya lägenhet sista veckan i september, tjohoo, 4 månader kvar! Hoppas jag inte ser ut som en flodhäst då, och det är ganska skönt att det mesta finns nedpackat och magasinerat, så slipper man det eländet iaf.

Men skit, om allt går som planerat och jag får mitt kejsarsnitt 2v innen beräknad förlossning, vilket jag fattar är vanligt tidsmässigt, då bör ungen födas veckan innan jul, säg typ den 16-20 december. Helst inte senare för att då är alla ordinarie läkare på julledighet och jag vill gärna slippa klåfingriga vikarier och dålig kvalite på vården. Hoppas ingen vill göra planerade snitt på julafton typ. Inte kul att fylla år på julafton heller gissar jag. Haha, det är praktiskt att handla födelsedagspresenter på mellandagsrean, för inte fan köper man nåt för helpris två dagar innan man kan få det till halva priset! 😉