…enligt min gravidapp.

Sluta läsa nu om du inte vill ha gnäll 😉

Skit alltså.  Snart blir jag tjock. Vilken mardröm!!! Än så länge syns det inget om inte jag släpper ut magen, men jag kunde se ”gravid” ut även som ogravid när jag släppte ut magen efter en rejäl måltid, haha

Jag är pissnödig så inni h-vete och inte är det bättre av att jag verkar ha fått nån foglossning eller liknande på högra sidan i svanken. Dock är det enklare med maten nu och jag kan i princip äta som vanligt- förut hade jag knappt någon matlust efter lunchtid. Tur det.

Men snart går det väl inte att dölja det så väl och jag kommer att få börja med påsigare tunikor på jobbet. För jag har inga planer på att offentliggöra nyheten förrän det blir alldeles omöjligt att dölja längre.De flesta kollegor lär märka efter att de kommit tillbaka efter semestern i augusti. Jag fasar för hur jag kommer att se ut i höst. Och på att många kommer att räkna bort mig i jobbsammanhang då och tro att jag kommer att vara ”mammaleeeedig” länga. Så fel de kommer att få 😉

Det är KUB om 2 veckor exakt, och om allt är väl då berättar mannen för sin släkt. Jag kan inte påstå att jag ser fram emot att få en massa konstiga frågor, så jag hoppas att mannen får frågorna istället så jag slipper. Och jag hoppas för GUDS skull att ingen komer på idén att samla gamla barngrejer och liknande och ge oss dem i en kartong. För då åker grejerna till tippen eller bästa fall till källarförrådet.

Min graviditet är en privatsak och innan ungen är ute vill jag slippa mer ingående kommentarer än ”När är det planerat?” ”Vid jul” ”åh, vad roligt, hoppas allt känns bra” ”ja, det gör det, tack”.

Mannens släkt kommer att få reda på detta genom att vi skickar en ultraljudsbild eller liknande. Där kommer jag även att skriva en notis att det är ABSOLUT FÖRBJUDET att nämna något kring detta med barn på Facebook. Personer som gör det åker från vänlistan omgående.

En vän till familjen hade lagt ut en bild på oss i kyrkan när vi gifte oss i fjol, TROTS att det stod i vigselprogrammet att man inte fick lägga ut bilder på brudparet innan vi själva lagt ut våra bilder. Så vissa har inget vett eller bryr sig inte helt enkelt.

Min mamma har tagit det hyfsat bra, det har inte kommit så många moralkakor (än) som jar trott. Igår försökte hon mig att ha lök i salladen för att jag ”måste få i mig vitaminer nu”. Men efter en skarp förklaring att jag inte ätit lök i salladen på snart 30 år och har inga planer på att börja med det nu, lugnade hon ner sig.

I nån av mina appar står det att många blivande föräldrar firar vecka 12 med att köpa ett första klädesplagg till barnet. What? Panik! Jag har fortfarande inte fattat att det kommer en ny människa liksom. Det kommer att ta lång tid för mig att acceptera det och förhoppningsvis händer det innan den hinner födas.

När jag gör KUB kommer jag att be att få remiss till en terapeut eller liknande, för jag vill kunna se fram emot barnet eller åtminstone slippa se det som en tickande bomb som kommer att förstöra mitt liv som jag vill ha det (vilket tyvärr är läget just nu, mer eller mindre).

Slutgnällt.