Igår tog det en evighet att få en bra bild på inneboende. Den höll på som en galning med händer och hela kroppen. Jag fick gå och dricka, hoppa på ett ben etc för att få den att ligga rätt, men efter 45 minuter gick det att mäta. Vi fick en beräkning på något i stil med 1:4700 för Downs vilket är bra.
Det känns ok just nu.
Får se vad som händer!
Resultatet
25 juni, 2013
Blod är tjockare än vatten 
Jun 26, 2013 @ 10:15:52
Grattis! Känner igen det där… när vi gjorde kub fick jag också dricka vatten och hoppa runt för att den lilla där inne skulle lägga sig rätt. Sov tydligen innan, men sen- jäklars vilket liv det blev på den. Benen vevade som små trumpinnar- vi skrattade åt det och det var först då det blev lite verkligt för min sambo… nu är busungen född och dom där benen håller fortfarande på. Konstigt egentligen att det är så klart som det är redan vid vecka 12 (ca) när man gör kub- overkligt… vi fick ingen bild tyvärr- glömde fråga och dom sa inget heller. När vi gjorde rul fick vi en bild, men då låg hon så dumt så man ser typ ingenting.
Hoppas det känns bra i fortsättningen och att du får en lätt graviditet. Vet ju att du är lite skeptisk inför hela grejen och alla gillar inte att vara gravida oavsett om man längtar efter barn eller ej. Jag hade en rätt lätt graviditet och led inte speciellt av det. Slutet var jobbigast, när man blir tung och otymplig och inte kan göra det man vill och småkrämpor smyger sig på en. Har du tur, som jag, ramlar alla kilon av vid amning- om du nu ska amma. Jag fortsätter gå ner under det jag vägde innan, vilket inte är helt optimalt kanske, men för första gången i mitt liv kan jag äta vad jag vill utan att få ångest- hahaha… unnar mig skräpmat och socker (dumt, men gott) nåt jag aldrig kan annars. Gäller bara att ha karaktär att sluta med detta när amningen är över, annars kommer jag explodera i vikt 😉
Hoppas du får ett snällt barn, vet att du oroar dig lite inför bebistiden- du funderade på att börja jobba ganska snart eller? Kan förvarna dig om att det kommer bli jobbigt oavsett. Man hör alltid om folk som beklagar sig om sömn och annat, men man kan inte föreställa sig förrän man är där själv. Det finns tillfällen man funderar på hur man kunde sätta sig i denna situation och om man inte hade det bättre innan, men som tur är väger dom goda stunderna upp. Vill inte skrämma dig, men vet att du är lite pessimistisk redan så det kanske inte gör nåt att jag spär på fördomarna lite 😉 Jag tror nämligen inte att du kommer ångra dig i slutänden ändå 🙂
Ha det gott framöver och lycka till!!
Anna i gbg…
Jun 27, 2013 @ 12:39:08
Tack för din gulliga kommentar! Blev glad av att läsa det du skrivit =) Det där med ett envist sprattlande foster fick mig att fundera på hur det kommer att vara när hen till slut är ute- blir det en kaxig unge blir det inte lätt för varken den elller oss.
Hoppas givetvis också på en lätt graviditet- kul att du hade en sån- och hoppas att jag slipper bli så stor att man börjar hata sitt utseende på slutet. Min mamma blev aldrig stor och blev smal direkt, så jag verkar ba bra gener, men man vet aldrig. Jag är inte direkt orolig för att bli av med vikt efteråt- det blir att banta vid behov och det klarar jag. Så länge man inte får permanenta skador, hänghud och bristningar, lär det inte heller behövas några operationer efteråt heller (jag skulle inte tveka att återställa bröst eller annat kirurgiskt om det skulle behövas). Har ocksp hört om det där med amning, och planen är ju att jag ska försöka pumpa till att börja med (någon som suger på bröstet är inget för mig), så vi får väl se om det funkar och vad som händer!
Ja, jag hoppas också på att det är ett snällt barn. Ett snällt barn för mig är ett TYST barn. Jag kan hantera det meste men just skrik pallar jag inte. Byter tunnelbanevagn när barn börjar gapa. Vad jag ska göra om det blir ett kolikbarn vet jag inte. Det blir väl att sova hos min mamma eller få hit svärmor, för jag pallar inte skrik och mannen har ett jobbigt sömnbehov. Öronproppar ska också inhandlas… Jag ska tillbaka till jobbet efter 3 månader, så det gäller att kunna vara någorlunda utsövd. Får som sagt leta efter andra lösningar om mannen och jag inte pallar om barnet är jobbigt.
Jag tror det är bäst att man inte alltid vet hur det blir och vad man ger sig in på- annars hade man ju låtit bli! (så tänkte jag efter mitt enda distansförhållande- aldrig mer).
Tack som sagt för dina gulliga tips och reflektioner, det känns lite lättare. Även om jag fortfarande inte vet hur jag ska överleva de första 3-4 åren…