Var på RUL tillsammans med mannen igår och även träffade min BM efteråt.

Allt gick bra, vi fick könet bekräftat (den vinkade till och med med snoppen…) och allt det andra såg bra ut. Det där med njurbäcken låg fortfarande på gränsen till förstorat (gränden är 5 mm tror jag, och det låg just där +/- ett par millimeter vid olika mätningar). Det är tydligen ganska vanligt hos just pojkar och brukar växa bort. Vi ska på UL i v 32 för att följa upp och om förstoringen består efter födseln brukar barnet få antibiotika. Jag är inte orolig. Huvudsaken är att hjärnan, hjärtat och allt det andra är bekräftat bra.

Allt bra hos BM också, bra blodtryck, inte så bra järn- bara att fortsätta med tillskott, inga andra konstigheter. Sa till henne att jag varit orolig över det där med att det ska bli krångligt att få igenom ett snitt, men hon lugnade mig och sa att hon skickar remiss till SöS så jag får träffa en läkare om några veckor. Hon sa även att de givetvis försöker att få en att ändra sig och gå med på ex. planerad igångsättning, så det gäller att lyssna på vad de säger men stå på sig sedan. Att inte acceptera något annat, och då tvingar de aldrig en att gå igenom en vaginal förlossning. Känns skönt att BM förstår och vill hjälpa mig att vå det behandlingssätt jag vill ha. Och om det är något jag aldrig haft problem med så är det att stå på mig 😉

Igår kväll tror jag att jag kände något röra sig i magen, det var skitläbbigt. Lite som att ha bubblor i magen när man ätit något svårsmält, fast på annat ställe. Jag stelnade till och rätt som det var så kom det ytterligare en rörelse. Berättade för mannen och han blev helt rörd. Idag på jobbet så känns det också ibland, konstig känsla!

Chefen är tillbaka på jobbet imorgon, det är en liten konferens på torsdag och på fredag eftermiddag börjar min semester 😉