Ni som lägger er värdefulla tid på att läsa mitt svammel får återigen stå ut med lite gnäll. Det är ju det bloggen är till för- att få ur mig majoriteten av den skit som finns i huvudet, så den inte landar på Mannen, vännerna och andra i min omgivning i samma omfattning…

Livet består ju av ett gäng ”tårtbitar” som är olika stora och olika viktiga vid olika tidpunkter i livet:

  • Jobb och karriär
  • Relationer (privatliv, relationer med släkten, relationer med vännerna)
  • Boendesituation
  • Hälsa
  • …

Och på något magiskt jävla sätt så är det nästan alltid något som strular på något av områden, och givetvis jänger de ihop. Man kan oftast behålla balansen i livet om en, max två tårtbitar vacklar lite, men är det fler blir det jobbigt, särskilt om en av tårtbitarna som vacklar är relationerna.

I våras, efter omorganisationen på jobbet, så förändrades ju mina arbetsuppgiter lite, och jag var påväg att avsluta två större projekt som nu är klara. Chefen var lyrisk över min performance. Hade pratat med chefen om att jag vill bita i något nytt och hon hade inget stimulerande att bjuda mig på. Utom den obligatoriska ”service”-rollen som jag skrev om igår som jag egentligen kräks på. Då kom lägenhetsförsäljningen, flytten, graviditeten och allt annat, så jag valde att inte ha för mycket ångest över området ”jobb” utan la energin på annat. Jag kunde inte påverka jobbsituationen särskilt mycket heller ändå.

Nu känns det som att jobb- och karriärångesten är påväg tillbaka i mitt liv i och med den förestående STÖRRE omorganisationen där den nya organisationen inte är satt än och inte kommer att vara satt förrän kanske i oktober. Efter utvecklingssamtalet med chefen är jag inte heller säker på att hon skulle ”promota” mig om något spännande dyker upp, med tanke på att hon såg min 3 månader långa tjänstledighet i Q1 som ett av hindren för att nominera mig till talangprogramet. Vem vill ha en medarbetare som börjar sin nya tjänst med 3 mån frånvaro?? Jag oroar mig för att jag riskerar att missa tåget och har börjat fundera på vilka andra personer i organisationen jag ska prata med för att jag inte ska bli borträknad när tillsättningarna görs.

Chefen kunde bevisligen inte heller hålla munnen stängd de två veckor jag varit på semester- som hon vetat om min graviditet- trots att jag sa att hon INTE fick berätta för någon innan jag berättat för de närmaste kollegorna via mail. Kollegorna höll hon iofs tyst inför men hon har redan pratat med minst 5 personer i de projekt jag varit inblandad i tidigare. Givetvis måste hon hitta en ersättare för mig under Q1 men sådan panik är det inte att hon inte kunde vänta i 2 veckor. Så idag i lunchrestaurangen sa jag i förbifarten hej till en bekant varpå hon svarade ”Oj, men jag har hört, grattis!” med ett stort smajl framför sina kollegor. Jag hade redan gått förbi så jag log bara men undrar om HENNES kollegor frågade vad hon gratulerade mig med?! Snart vet alla beslutsfattare och tänker bort mig i omorganisationen, chefen verkar ju inte riktigt vara på min sida. Jag kanske överdramatiserar men så känns det.

En av kollegorna (som fick gravid-mailet i förrigår) sa ”Ja och här har vi ju tjock-Anna, du är så fin” med glimten i ögat när jag kom till ett gemensamt möte, jag blev riktigt ställd. Sedan försökte hon fråga ut mig om jag mått dåligt och om jag haft cravings men jag frågade tillbaka hur hennes semester varit. Vilken idiot. Jag tog inte åt mig men man slutar aldrig förvånas hur tröga och dumma människorna kan vara.

Fick också reda på lönepåslaget i samband med lönerevisionen i år. Jag får %-mässigt lite över snittet, men de två kollegorna som har liknande arbetsuppgifter (vi har samma formella titel) och som är mer seniora, får ändå några tiondelar högre höjning. Jag tjänar ju väldigt väldigt bra för min ålder och lönen är inte det som driver mig alla gånger. Dock är det ju ett tecken på att chefen lurats lite. Det största problemet är att att jag inte har fått några utmanande arbetsuppgifter och chefen vill att jag ska växa i en roll jag egentligen inte vill ha (=inte är egnagerad, intresserad av och som dränerar min energi).

Om inget intressant dyker upp i omorganisationen blir det att söka sig externt om ett år när sommarsemestrarna är slut. Jag vill inte slösa min tid på arbetsuppgifter jag inte stimuleras av, när jag vet att jag kan och ÄR briljant på andra saker som jag inte riktigt får göra nu i den utsträckning som utlovats när jag började för 1,5 omorganisation sedan.

Fram till dess måste jag lura mig själv och klistra på ett smajl och se till att jag får bra referenser.