Jag känner ömsom lugn ömsom panik inför vad som ska hända.
Inskrivningen gick bra igår, proffsiga och lyhörda läkare och barnmorska. Inga frågor om varför jag valt snitt och inget ifrågasättande kring att jag inte vill amma, dock ge råmjölk om det fungerar och känns bra där och då. Och inom ett dygn efter förlossningen ska jag få bestämma om jag vill ta piller för att stoppa mjölkproduktionen eller om jag vill pumpa några dagar till innan det blir 100% ersättning. Vi får se hur jag mår och hur det känns. Jag bestämmer.

Så själva snittet känns rätt lugnt, men det som händer sen känns inte lugnt alls. Det som är bra är att Mannen börjar jobba igen först den 13 januari, så vi har tre veckor tillsammans innan jag blir lämnad åt mitt öde på dagarna mars ut…

Vissa stunder känner jag mig förväntansfull och nyfiken, andra stunder känner jag fullständig panik och vet inte hur jag ska hantera det. Så jag försöker att tänka på annat och ta en stund i taget, annars blir det för stort att ta in…