Nu har det gått två dygn sedan snittet och allt gick enligt skolboken, tror jag. Får skriva min förlossningsberättelse lite senare.
Ut kom det en pojke på 4 kilo med 38 i huvudomfång så jag är tacksam för att ha sluppit krysta ut honom.

Jag har hittills varit positivt överraskad av hela upplevelsen. Det är inga rosa moln här, gråtit har vi gjort av alla anledningar, men det har inte varit hemskt eller ohanterligt som jag varit rädd för. Så länge.

Jag tror att en bidragande orsak till att det gått såpass smidigt är att vi gav flaska från start. Nöjd bebis och jag har kunnat börja ta till mig honom utan att förknippa honom med ångest eller smärta. Jag önskar jag ville amma men det känns lika fel nu som innan. Däremot har jag handpumpat den råmjölk som fanns och ska fortsätta att pumpa hemma så länge det känns bra i några dagar till.

Idag ska vi åka hem. Det känns läskigt och både Mannen och jag har åka känslomässig berg o dalbana, dock sitter vi i samma vagn 😉