”Fördelen” med att ha haft baby blues och inte kunnat sova, är att jag inte haft någon ork att noja mig särskilt mycket över hur min kropp ser ut.
Efter snittet konstaterade jag att snittet såg fint ut och att jag inte fått några bristningar nånstans. Kroppen fick godkänt eftersom jag inte kunde hitta något som inte gick att återställa.

Nu har det gått en vecka och en dag, och jag har kunnat känna och spänna magmuskler sedan igår. Jag använder även Belly Binder, gördeln, när vi är ute och går, för att ge stöd åt core- muskulaturen. Den funkar skitbra och jag rekommenderar verkligen den eller motsvarande efter förlossningen.

Det enda jag verkligen inte tycker om är min navel som ser ut som apröv, men jag hoppas det går tillbaka tillsammans med den fula bruna linjen. Själva snittet har läkt otroligt fint. Inget jag bryr mig om jättemycket eftersom även fula ärr går att fixa med några kosmetologbesök.

image

One week postpartum

Jag har lyckats somna själv både igår och även idag på dagen, men jag har medicinen nu och om det blir kris tar jag den. Det känns tryggt och jag är väldigt tacksam för att barnmorskan vi träffat i förrigår tog min oro på allvar och hjälpte mig att få träffa en läkare trots alla helger. Jag är fortsatt väldigt nöjd med bemötandet vi fått på SöS, utom någon enstaka person.

Det känns lite bättre nu, även om det är tungt och utmattande, eftersom Mannen och jag hjälps åt och pratar med varandra hela tiden. Vi lär känna barnet som är skrikigt och svår att söva mellan 22 och 01. Men vi hoppas det går över och blir bättre. Jag tröstar mig med att människor klarat av det i alla år. Första prio är sömn, och att ta hand om vår fina relation med min älskling. Vi ska klara det. Tillsammans är vi starka.

När han börjar jobba den 13 januari ska jag komma igång med min träning. Det känns bra att ha en plan så att mina föräldraledighetsmånader, alltså mars ut, inte känns som en enda lång svart ångestfylld tid då det blir kolsvart vid 16, och det enda man gör är att försöka överleva och hålla barnet nöjt. Hoppas jag blir positivt överraskad och att jag kanske orkar njuta lite av att se barnet utvecklas…

Om ett halvår är det midsommar 🙂