Efter ett gemensamt beslut igår kväll tog jag den där sömntabletten jag fick utskriven på akuten i mellandagarna och sov som en stock i gästrummet 23-06. Det känns himmelskt, även om jag fortfarande är riktigt trött.

Idag är Barnet en månad och jag har sovit mer än max 2-3h i sträck två gånger under tiden: när svärmor tog natten för två veckor sen, och idag.

Anledningen till att jag tagit nätterna hittills har varit två. Dels så kan Mannen inte sova på dagen (för att kompensera bristen på nattsömn) men även för att jag har blivit så otroligt lättväckt sen Barnet föddes (naturen vill antagligen att jag ska vakna vid Barnets minsta pip för att skydda honom mot vargen typ).
De gångerna mannen tar honom medan jag ska sova räcker det med att jag ska vakna av avlägsen gråt en kvart senare, och inte kunna somna om. Jag är på helspänn och KAN INTE somna om jag hör honom skrika i ett annat rum. Öronproppar hjälper inte.

Jag har öronproppar, always, även på nätterna då jag har Barnet. Dels för att endast vakna av riktigt gråt (och inte hans grymtande i sömnen) och dels för att dämpa de jobbigaste frekvenserna när han väl skriker.

Med Imovane- tabletten och öronproppar och hörlurar på det sov jag idag en hel natt utan att vakna.