I feel like I’m dragging you down a one way street
I don’t know which ways up
All I ask of you is to stay on your feet
That should be enough
If we stand around it could pass us by
We could give up now, and never even try…

Det känns lite bättre. Nätterna/ sömnen är inte bättre, inte dagarna heller, men det känns som att det är färre spöken i huvudet. Eller jo, alla är kvar, men jag har lyckats stoppa in de flesta av dem i ett rum, får se hur länge låset håller…

Igår kväll var jag och klippte mig, bara det känns grymt bra. Och det finns en plan tills jag börjar jobba igen, lite milstolpar. Barnet känns även mer förutsägbart nu och jag har promenerat till en galleria och ätit sushi idag, med barnvagn och allt. Gick bra.

  • I helgen ska jag på en möhippa: en god vän gifter sig snart.
  • Helgen efter kommer mina morföräldrar och bor hos min mamma i en månad.
  • Sedan är det bröllop big time, frack och slott, hoppas min mamma kan ta Barnet de timmarna vi är borta. Annars följer han ju med (det finns barnvakt som brudparet ordnat för de spädbarn som följer med) men det är öite risky eftersom det kan börja bökas och skrikas närsom.
  • Sedan är det Alla hjärtans dag.
  • Sedan ska Mannen till sina föräldrar över helgen (jag tar Barnet) och hjälpa sin far med firmans bokföring.
  • Sedan ska jag på Sarah Brightmans koncert.
  • Och nån gång i mars ska jag och en god vän dra till Istanbul över helgen (Mannen tar Barnet).

Nu ska jag gå och sova en timme. Sedan är det en vaknatt igen. Jag ska få sova en helnatt (med sömnmedel) natten mot lördag. Natten mpt söndag ska jag och Barnet till min mamma så att hon får lära känna honom lite mer. Mannen får barnfritt en hel natt 😉