Jaha, två veckor har gått. Det börjar bli lite rutin, och sammanlagd bedömning att det är nästan  uthärdligt. Om nätterna varit bättre hade det varit okej. Fast ändå inte…

Han vill ha mat varannan timme, och mellan 02 och 05 bökar han och stönar, även om sällan skriker numera så länge man klappar och är uppmärksam. Slappnar man av och han börjar skrika vaknar han, och då är det kört. Men att ha spjälsängen utan kortsida+ lift i den och låta honom sova där funkar, faktiskt. Och mata honom INNAN han vaknar till och öppnar ögonen, medan han ligger kvar. Gäller att hålla flaskan ordentligt så han inte sväljer luft, för då får han ont och skriker. Ja ni ser, så många saker jag hade klarat mig utan…

I helgen var det min sovnatt. En natt i veckan ska jag få sova ostört. Eftersom jag vaknar så fort jag hör skriket (trots öronproppar och annat rum) ska jag ta min sömntablett. Förhoppningsvis blir jag mindre lättväckt framöver+ att han skriker mindre på natten så jag slipper pillren sen.
Mannen har ju inte samma rutin på vad som funkar på natten för att hålla ungen tyst, så det finns risk att det skriks lite mer då…

Han är fem veckor gammal. Kommer jag någonsin att tycka att det är kul att ha barn…??