Spy

Jaha, Mannen börjar jobba igen imorgon. Önskar det var jag istället, jag är så jävla less på att inte få sova på nätterna.

Mannen har sedan barnet föddes sagt att han inte kan sova på dagen- vilket har lett till att jag varit tvungen att ta ALLA nätter mellan 23 och 06/ 07 så att han tar över och jag får sova 06/ 07- 10/11 sedan.
Jag har varit alldeles för trött för att orka reflektera kring det och tjafsa.
Men nu känner jag mig förbannad.

Varför i helvete ska han få sova hela nätter, ALLTID, medan jag ALDRIG får sova på natten? Kan han inte sova på dagen får han faktiskt hitta och betala en nattnanny som ska ta hans nätter.
Nu när han ska jobba får jag inte heller sova på morgonen för då har han gått till jobbet efter att ha sovit en HEL NATT. När ska JAG få sova?

Hur blir det med start i april när jag ska jobba? För då SKA jag sova på natten, även om jag för det behöver hyra en övernattningslägenhet.

Bitter mitt i natten.

Jag vill inte vara med längre

Seriöst, alla andra barn verkar sova hela natten med ett eller två korta uppehåll för att äta.
Detta barn sover max 1- 1,5 h i sträck på natten och det tar ca en timme att få honom att äta. Det bökas och krånglas och stönas och gnälls.

Jag känner mig både naiv och korkad som gav mig in på det här.

En dag på stan på egen hand

Eller snarare några timmar 😉 Mannen träffade en kompis för några dagar sen så nu var det min tur att få vara barnfri.

En god vän gifter sig om en månad så jag var iväg och köpte en långklänning eftersom alla jag äger är för korta för klädkoden. Så det blev en bra klänning på rea, en modell som även kommer att funka när jag är 5 kilo lättare.

Köpte lite kläder till mig själv och även en bärsjal. Kanske underlättar den för oss för att vårt lilla monster börjat skrika även när vi låter honom ligga bredvid oss i soffan, och det funkar inte att ha honom på bröstet dygnet runt… Bärselen vi fått är han för liten för än…

Klockan är 17 och jag är dödstrött…

Upp och ner

Idag fyller han tre veckor och jag/vi är så slut av sömnbrist att det inte är klokt.

Han är ljuvlig. När han sover. Det gör han tyvärr i väldigt korta intervaller på natten, typ 1,5h orolig sömn + 1h matning, och så hela natten. Det spelar ingen roll om han får utpumpad bröstmjölk eller ersättning.
Dessutom brukar det vara skrikfest mellan 21 och 00, men med Sempers magdroppar, Minifom och en annan nappflaska är det lite bättre med gaser nu.
Jag brukar få sova och Mannen har barnet ett par timmar på kvällen. På natten till 6- 7 har jag ansvaret och sen tar mannen över igen och jag sover till 10 typ.
Ibland sover jag på dagen.

På måndag börjar Mannen jobba (jag är väldigt avundsjuk) och då måste vi ha nån annan strategi…

Svärföräldrarna har varit här ett par nätter, och svärmor älskar spädbarn. Det är hennes tionde spädbarn- efter ett gäng egna barn och barnbarn. Hon tog honom en natt och vi fick sova- det var gudomligt. Vi fick några bra tips, som att låta honom sova i barnvagnsliften som ställs i spjälsängen. Han sover lätt själv på dagen och första passet på natten. Mitt i natten sover han oroligt och jag orkar bara mata honom när han ligger bredvid mig i vår säng.

Hur överlever man? Men man kan väl inte få både lätt graviditet, enkel förlossning OCH ett snällt barn.
Det sägs att det bara kan bli bättre…