Jag tog natten idag. Det var inte mycket att ta egentligen. Barnet sov 20-06.30 med två grymtningar vid 4 som han redde ut själv.
Jag tog Imovane innan läggdags och sov sjukt skönt 20.30-03. Sen somnade jag om och sov ytterligare ett par timmar dock inte lika djupt.
Mannens bästa vän kom strax innan 8 och de alla åkte kort därefter iväg.
Planen var att jag skulle äta frukost och lägga mig igen, men det var kört att somna. Hade nog sovit för bra på natten, tyckte min kropp.

I eftermiddag kommer min mamma och en av hennes väninnor som jag känner väl, så vi ska laga mat och ta det piano på balkongen.

Själv har jag duschat läääänge, sjungit till grannarnas förtret och trodde att jag hörde barnskrik några gånger. Fick panik en millisekund innan jag insåg att NEJ BARNET ÄR MED PAPPA OCH ÅKER BIL. Har hört med mannens vän och det går jättebra. Min mamma har förmedlat att min mormor  tycker att jag är ansvarslös som låter Mannen och vännen åka bil med Barnet så länge. Huuuur ska två killar klara av ta hand om en bebis? Var ska de byta blöja? Och om han skriker? Tja, på en motorväg finns det liksom inte så mycket att göra… Är det verkligen så hemskt? Och varför i hela världen har mamma 1. Känt ett behov av att informera mormor 2. Berättat om hennes reaktion för mig? Ska jag skämmas?

Nä nu skiter jag i allt o njuter av att vara på stan på egen hand utan tidpress 😉