Nej nej, Barnet sover utan ett pip fram till 5- tiden då han gnyr två gånger och somnar om. Vid 6.30 brukar han fatta att han ligger extremt obekvämt med huvudet i vinkel i sängens vänstra hörn och gny igen. Ibland måste man lägga honom tillrätta för att han ska somna om. Inget problem, men vi ska testa att lägga honom rätt när vi gått upp innan han börjat gny.

Jag (och Mannen också) har däremot sovit pissdåligt nu i helgen och jag fattar inte riktigt vad det beror på. Kan ha varit vinet i förrigår, men igår? Jag har inga hypoteser. Vaknade 1, gick på toa. Somnade om efter en stund, men sov rätt ytligt, vaknade flera gånger, drömde konstiga drömmar. Vaknade strax innan 5 och det var kört att somna om. Fan, jag som trodde det blivit hyfsat bra nu? Har inte behövt väckarklocka en enda gång sen jag börjat jobba, så min dröm är att vakna av den någon gång snart…

Jag har fått en konstig reaktion på Barnets läten när han sover på dagen, gnyr på morgonen eller är kinkig när han är vaken. Jag får hjärtklappning och adrenalinpåslag omedelbart. Sedan, istället för att tänka ”jaha, han låter lite” (ramsa behövs endast 1-2 av 10 gånger) så blir jag helt uppgiven och tänker ”Han kommer börja skrika för full hals NU och Jag kommer ALDRIG MER att få sova/en lugn måltid/ njuta av livet”. Jag måste få bukt med dessa katastroftankar på något sätt. Det räcker med en liten och plötslig avvikelse från hur jag tänkt mig att det ska vara för att halva dagen ska bli åt pipan i mitt huvud. Måste kunna släppa.