Är det kört??

Efter att ha sovit hyfsat i två nätter var helvetet tillbaka idag. Somnade vid 21, det tog en stund. Vaknade vid 00.15, pigg. Gick och kissade (satans blåsa, jag dricker ju knappt någonting något på kvällen!!). Efter det var det kört. Somnade om ytligt efter ett tag och slumrade till 02.30-tiden. Efter det var et kört. Gick och klippte tånaglar, försökte somna igen. Gick inte. Grät. Slumrade på gränsen till vakenhet.
Gick upp 06.15, orkade inte ligga ner utan att sova mer. Tur att jag jobbar hemifrån idag…

Det lustiga är att Barnet sov utan att göra ett pip från 20 till 06.30 då en ramsa behövdes, sedan väcktes han vid 07.

Jag kan inte sova och jag har panik. Igen.

Igår var jag hos läkaren och fick sömnmedel utskrivet. Att ta sömnmedel känns som ett nederlag, men måste jag så måste jag. I natt är det ”min” natt och mannen ska sova i gästrummet eftersom han ska köra i flera timmar på lördag. Så jag måste klara ett dygn till, sen får jag KANSKE sömn…

Jag vet att det är en ond cirkel och att jag stressar upp mig själv när jag ligger där och kan inte somna. Det är ett helt nytt problem för mig och jag vet inte hur jag ska kunna hantera det framöver…

Nu har jag köpt kondomer

Kände mig som en tonåring när jag stod i kassan. Tur att man slapp be kassörskan ta fram dem från bakom disken utan kunde plocka själv 😉
Jag har inte haft tid eller ork att försöka få en tid för att prata om hormonspiral, men jag måste göra det snart. Skulle dö av nervositet om kondomen sprack eller gled av. Dagen efter piller är något jag helst inte vill ta.

Imorgon ska jag till läkaren och prata om min sömn. Det har varit lite bättre de senaste dagarna men det känns inte stabilt på nåt sätt. Först ville Skandia (har privat sjukvårdsförsäkring där sen några år tillbaka) inte hjälpa mig. De påstod att mina sömnbesvär beror på ”graviditet och förlossning” vilket inte ingår i försäkringen, och bad mig dra åt skogen. Skrev ett klagomål till deras försäkringschef att mina besvär beror på att BARNET vaknat ofta och jag fått upphackat sömn. Om jag adopterat honom hade jag haft exakt samma problem. Och hade de vägrat hjälp om jag skadat ryggen när jag lyft upp honom? De hade aldrig nekat en man! Finns ingen logik. De backade och jag fick en tid hos läkaren, hade bytt försäkringsbolag och skickat en anmälan till DO annars.

Sjukt spännande koncernomgattande projekt på jobbet.

Barnet vaknar till vid 05 och har svårt att somna om. Vi måste göra något.

Hyfsat nöjd…

…när jag suger in magen på morgonen efter en 2-dag (fasta-dag) efter 5:2 schemat.
Två kilo till målvikten. Har en härlig träningsvärk i hela bålen efter workouten på gymmet i söndags.
Sovit hyfsat i natt.

Ta in på hotell?

Jag är mer död än levande. Hur jag ska klara arbetsdagen och alla möten är ett mysterium.
Jag sover i gästrummet men vad fan hjälper det?!

Natten mot igår sov jag i vårt sovrum och jag sov ok bortsett från att jag vaknade av att Barnet grymtade vid 02 och vid 05 (efter vilket jag inte kunde somna om då han smågrymtade i en timme till och från) Givetvis hade jag öronproppar.

Igår var jag helt slut på em, fick ta Ipren mot den där förbannade huvudvärken. Gick och la mig strax efter 20 i gästrummet, så fort Barnet somnade. Somnade vid 20.30. Vaknade vid 00.15, kissnödig. Vad är det för skit? Har inte haft sådana problem med nattkissande innan graviditeten!!
Somnade om men sov ytligt. Drömde nåt hela tiden. Vaknade vid 03.45 igen. Kunde inte somna om. Låg och slumrade fram till 05.45 då jag gav upp. Så totalt 6,5h dålig sömn på redan enormt stor sömnbrist. Vad fan är det som händer??

Idag ringer jag mitt privata sjukvårdsförsäkringsföretag och ber om att få träffa en läkare, det ska jar få göra inom tre dagar, men hoppas tidigare såklart. Läkaren får skriva ut något som får mig att sova hela natten.

På lördag kl 8 på morgonen åker Mannen iväg med Barnet till sina föräldrar 6 timmar bilväg bort. När dörren stängts går jag tillbaka till sängen och stannar i den hela helgen. På onsdag veckan efter flyger jag också dit och jag hoppas jag är mer levande än död då.

Det är fem nätter tills Mannen åker, och jag vet inte hur jag ska klara veckan.

Att försöka sova när jag kommer hem är omöjligt. Barnet vaknar efter sitt eftermiddagspass precis när jag kommer hem och skriker till ofta under hela kvällen.

Att sjukskriva mig är en sista utväg, men vad hjälper det egentligen?

Det är stambyte hos mamma och hon bor hos sin särbo, så jag kan inte åka och försöka sova hos henne heller. Fan, hotell??

Vad gör man med alla för små barnkläder??

Barnet håller på att växa ur storlek 62 och snart har vi kläder i två för små storlekar i en byrålåda.
Var kan man sälja för små barnkläder utan att behöva lägga ner en massa tid på det?
Jag har testat Tradera när jag sålt några väskor men det är inte värt arbetsinsatsen. Ta bilder, överföra till datorn, skriva annonsen, kolla om pengar från budvinnaren kommit, packa ner, gå till postutdelningsstället, betala alldeles för mycket för frakten, allt detta för att tjäna femtio spänn. För typ två timmars jobb. Nä jag har annat att göra.

Att skänka/ge bort känns inte aktuellt heller för då kastar man pengarna i sjön- det blir MYCKET pengar under åren, inte bara några enstaka plagg.

Så jag vill hitta ett smart sätt att sälja kläderna utan att behöva lägga ner en massa tid på det. Någon som har tips?

Loppis? Någon smartare sida än Tradera? Klädbytardag? Var hittar man sådana?

Skumma känslor

Det känns skumt att gå från jobbet klockan 16. Efter att ha jobbat 8 timmar. Som jag skrivit tidigare har jag aldrig behövt jobba 8h/dag (har alltid jobbat heltid men klarat jobbet på 6-7 timmar i snitt med utmärkta resultat/prestationer)
Planen är att få ordning på sömnen och kunna komma till jobbet närmare 8, men fortfarande gå vid 16. Går man tidigare märks det rätt mycket hur tidigt man än kommer. Folk kan börja tro att jag jobbar deltid och det främjar aldrig karriären.
Tror chefen har lämna-veckan nu. Ska observera när han går hem på hämta-veckan och anpassa min närvaro därefter. Httills har han kommit senare än mig alla dagar och var kvar när jag gått. För mig gäller det att maximera exponeringstiden, och det gäller att vara smart i början.

Det känns skumt normalt att vara på jobbet. Jag VET att jag har barn nu men det liksom känns som förut.

Det känns skumt att det är sommar snart. Tiden går fort, och det är bra det.

Det känns skumt att

På Centralen kl 06.58

Kommer det alltid att vara så att jag är först på kontoret? Eller kommer jag att få sova lite längre någon gång i en nära framtid?
Jag är ganska less på att vakna spontant vid 05.30-tiden. Måste ändå upp vid 06 så att somna om och sova en halvtimme till är inget som jag klarar av numera.

Att få och kunna sova utan att vakna till säg kl 08 känns som en avlägsen fantasi. För ett år sen var det ett straff om man var tvungen att gå upp 08 en helg.
För inte så jättemånga år sen kunde jag somna var och när som helst. Tunnelbana, väntrum, toa på jobbet. Jag har aldrig någonsin haft svårigheter att somna och somna om. Inte ens inför de tuffaste tentorna på universitetet. Inte vid relationsproblem när jag kände varken livlust eller matlust i veckor. Jag har alltid kunnat sova. Ljud, ljus, underlag saknade i princip betydelse.

Inte längre. Visst, det ÄR lite bättre med varje natt som går nu när jag sover med öronproppar och ögonbindel i gästrummet men fan, jag vill bli VÄCKT av väckarklockan kl 06.00, kommer det att ske?
Att medicinera känns vansinnigt…

Mannen tar med Barnet och drar till sina föräldrar nästa lördag, jag åker dit onsdagen så jag kommer att ha fyra nätter för mig själv, ev. kommer min mamma på helgen då hon har stambyte. Min plan är att SOVA hela söndagen. Äta frukost och lägga mig igen.

Jag känner mig inte känslomässigt närvarande i mitt liv till 100%, det är mycket autopilot. Hoppas jag får sova ut snart…

Första jobbdagen avklarad

Det var inte en kotte på min del av kontoret vid 07.30 då jag dök upp där. Tidigare kom jag strax innan 9 om inte akuta omständigheter krävde annat, men nu har man andra sovvanor, huh…

Det är ganska skönt att gå upp 6, tyst i huset, fixa smink, laga frukost för mig och Mannen (fick frukost av honom varje dag han jobbade i flera års tid), fixa mig, väcka Mannen 06.45 och gå till jobbet. Barnet väcks först 07.00 så det är en lugn morgon.

Kan sticka från jobbet redan strax efter 16, vilket jag tänker göra med gott samvete. Nu ska jag observera noga hur chefen och övriga kollegor kommer och går i några veckor, så att jag vet när jag ska jobba hemma, ta långlunch, gå tidigare utan att det märks för mycket. Jag har aldrig behövt jobba 40h/v (om inte jag hade nån viktig projektfas) men har alltid presterat på topp. Jag jobbar hellre intensivt och går tidigare än jobbar normalsnabbt och sitter av tiden. Men det är en annan historia.

Fick några uppdrag på en bra nivå, sprang på gamla chefen, det var kul att träffa kollegorna. Och ha vuxensamtal under lunchen.

Mannen rapporterade att allting förflöt enligt schemat så det kändes bra. Väl hemma var allt under kontroll vad det verkade, lite vanligt kvällskink men läggningen gick på fem minuter och jag somnade rätt fort vid 21. Sover i gästrummet tills jag sover bra och tagit igen sömnbristen. Man måste kunna ha en dålig natt och ändå fungera på dagen, men jag är inte där än.
Sov med bara ett uppvak men somnade om fort och behövde inte ens gå på toa som jag brukar behöva. Vaknade själv 05.45.

Känns ok just nu.

Och just det, ska till London i mammas sällskap 9-10 maj. Hade lätt åkt själv men det blir kul med mamma. Primark here I come 😉

På väg till jobbet

Är inte det ett jävla sätt att det är Mannen som tar nätterna nu, när det inte finns något att ta?? Barnet har sovit utan uppvak i två nätter nu. Utan uppvak, inget grymtande. Inga ramsor, nada. Han somnar 19.55 och blir väckt 07.00. När jag fått slita hund under min tid?!

Hoppas Mannen sköter rutinen minutiöst under dagen nu med mat, sömn och stimulans, så att det även u fortsättningen blir bra nätter (jag har inga illusioner om att Barnet kommer att sova hela nätter resten av sitt liv, men nu har vi verktygen som FUNGERAR, och det utan gråt).

Hade svårt att somna igår. Kommer Mannen att klara rutinerna- maten och sömnen, eller kommer han att experimentera på barnets nattsömns bekostnad så att jag måste göra om jobbet efter midsommar när jag är hemma i 1,5 mån igen? Kommer jag att fixa både jobba och orka med familjen, bl.a. lära barnet mitt språk? Hur påverkar allt detta vårt äktenskap? Åt vilket håll ska jag styra karriären?
Nåväl.

Känns som första dagen i skolan nu när jag åker till jobbet. Ny tjänst, ny chef, ny grupp. Som redan jobbat tillsammans i ett kvartal. Blir att sondera terrängen, se till att rätt saker hamnar på mitt bord (någon gör ju en del av dem redan, och lär inte vilja ge bort roligaste och viktigaste arbetsuppgifterna). Och så småningom ödmjukt och bestämt markera revir.

Ska ta på mig min soligaste attityd nu när alla möjliga och omöjliga människor kommer att ställa frågor om dittan och dattan. Jag är rätt lugn men undrar hur jag skulle reagera om någon frågar om förlossningen typ?

Nu får vi se vad dagen bjuder på. Datorn och passerkortet är med.