Mer om jämställdhet- för att jag inte kan låta bli

Den enda positiva saken som F! driver (utöver annat naivt vänsterdravel) är att kvotera föräldraförsäkringen. Exempelvis tredela. Ett utmärkt steg att på ett politiskt sätt få folk att ändra sina beteenden i önskad riktning.

Motargumentet är att familjen vet bäst själv och alla har inte råd etc. Dessa argument hade ju hållit om familjen även tog konsekvenserna av sina ekonomiska beslut på lång sikt, men icke. Kvinnor som tar merparten av FL (föräldraledigheten) tenderar att i större utsträckning att få/ta huvudanavaret för familjen framöver och även gå ner i tid under flera år. Med sämre löneutveckling och värdelös pension som resultat. OM det är barnens pappa som varit tvungen att fylla ut den deltidsarbetande mammas pension framöver, hade jag gärna låtit familjen bestämma själv. Men så länge JAG måste betala mer skatt för att kompensera för andras korkade kortsiktiga beslut (garantipension, bostadsbidrag åt fattiga deltidsarbetande mammor etc) vill jag gärna att familjen tvingas tänka långsiktigt redan innan första barnet föds.

Man kan utforma föräldrapenningen så att man under FL får en dagpenning som är baserad på både mamans OCH pappans inkomst- då håller inte ens det kortsiktiga ekonomiska argumentet. Man kan helt enkelt hitta en modell som är rimlig och hållbar.Som jag skrev tidigare så är familjens ekonomi sällan ett RIKTIGT skäl till att mamman tar hela/ största delen av FL. Oftast handlar det om könsroller, mammans vilja att inte tillbaka till (det tråkiga) jobbet utan vara hemma lääänge, och pappans ovilja att vara borta från sitt jobb. En kombination av allt detta. Ekonomi är ofta en rumsren ursäkt. Går man ännu djupare handlar det om kvinnoyrken med sämre löneläge och kvinnor som lever sitt liv för andra och inte för sig själva.

En kvoterad föräldraförsäkring är ett bra sätt att röra om i grytan. Jag hade även velat titta på kvoterad rätt till deltidsarbete och kvoterad VAB.

Vi måste flytta! -varning för politiskt inlägg-

Sluta läsa om du inte vill ta del av mina politiska åsikter.

Jag är seriöst rädd för att låta Barnet gå på dagis i vårt bostadsområde nu. Särskilt om vi råkar hamna utanför BRF-området på något dagis bland bland hyresrätterna… Seriöst. 15% i vår valkrets röstade på FI och 30% på MP i EU-valet igår. Ytterligare 30% röstade på S och V.

Vad kommer vårt barn att anamma för värderingar på dagis? Och vad är det för föräldrar kommer man att tvingas ha kontakt med? Alltså 75% av rösterna lades på vänstern, och det är riktigt riktigt illa.
Jag blir mörkrädd, vi måste flytta till någon blåare stadsdel eller kommun.

Jag vill att vårt barn lär sig att:
– Resultatet beror på prestation. Har man ansträngt sig får man mer, har man inte ansträngs tid får man mindre. Har man inget gjort ska man inget ha.
– Etik och moral är viktigt. Man måste inte älska allt, men man måste respektera andras val.
– Individen ska anpassa sig till gruppen och få hjälp för att kunna anpassa sig, inte tvärtom.
– Man har ett vårdat yttre och resprkterar andras ägodelar.

Det känns som att med detta röstresultat kommer vi att bli inkastade i en hippiesvärm där allt ska vara till alla. Fy.

Det blir kanske flytt snarare än vi trott från början.

Vilket väder- livet är alldeles underbart!

Vem vill vara på jobbet idag? Inte jag. Tur att jag har en lunch med en gammal kollega på stan så vi får njuta ute ett tag.

Och i kväll ska maken och jag äta middag med ett kompispar i Gamla Stan. Min mama kommer att agera ”sömnvakt” åt Barnet, vilket i praktiken innebär att titta på TV eller dricka något kallt på balkongen medan vi är borta- lyx!

Igår fick Barnet sin 5-månadersspruta, stackarn. Hade lite feber på kvällen men var inte påverkad beteendemässigt, bara lite mer needy än vanligt. Sov dock som vanligt hela natten, så jag hoppas att febern går ner och han mår bra idag igen.

På söndag är det Mors dag. Verkar alltså gälla även mig i år, även om jag fortfarande inte kan riktigt fatta att jag är en mamma, jag är nog en ovanlig mamma, om inte annat. Men jag trivs fruktansvärt bra med att ha det som jag har det nu.

På jobbet har jag legat lågt och försökt att inte noja mig för mycket utan bara flytit med (utom det där ledningsgrupsmötet dit jag bjudit in mig själv med bra resultat). Hursom verkar det som att min chef har ett stort kontrollbehov och helst delegerar ”färdigtformulerade” uppdag, alltså när han redan bestämt vad som ska göras, när och HUR, och det som krävs är att utföra. Inte min melodi, jag föredrar att använda min hjärna och blir mer motiverad när jag på egen hand komit fram till vad som ska göras och när. Men jag ligger lågt med allt detta 4 veckor kvar till semester, varav 2 korta veckor. I höst utvärderar jag och agerar därefter. Chefen är en gammal politiker (varit politiskt engagerad på kommunalnivå) och det tillsammans med hans beteenden ger mig alla anledningar att tro att han är mer än väl medveten om sitt agerande och de makt/kontrollaspekter som finns på företaget.

Livet är faktiskt bra nu. Solen skiner, sommaren närmar sig, alla är friska, Maken är gullig, Barnet sover hela natten. Hoppas allt detta varar!

 

Inte akuten nu tack!

Jag överåt allt möjligt på buffélunchen igår och fick en sån där obehaglig tyngdkänsla i magen, ni vet, som när det liksom jäser. Sedan började det krampa på vänster sida, inte direkt smärtsamt men sjukt obehagligt, som om någon långsamt kramade ut tarmen.
Inte tjejmagen/ äggstockarna, den smärtan är annorlunda. Fick spykänslor men lyckades ta mig hem på egen hand, var nära att spy en gång men lyckades avleda det hela, tänk er att spy på ett fullt t-banetåg??

Vilade på kvällen, blev lite bättre. Innan läggdags kände jag att jag måste kräkas vilket jag tillät mig att göra. Drack mycket vatten för att kompensera för vätskeförlusten och sov rätt bra, även om jag kände av den dova smärtan när jag vaknade till några gånger.

Grejen är att jag har ett ekitviktigt chefsmöte idag. Egentligen är det min chefs ledningsgruppsmöte, men med den gamla chefen fick vi alltid dra vårt eget material på denna nivå, medan den nya chefen är betydligt mindre prestigelös och förutsatte att han skulle ta den presentation jag gjorde och dra den själv (jo, mitt namn finns på presentationens alla blad, men ändå). Jag sa att jag gärna är med om frågor kommer (han kan inte materialet lika bra), och han kunde inte motivera ett nej, så jag ska till mötet och träffa mina gamla bekanta chefen i ledningsgruppen.

På morgonen fanns smärtan kvar och jag tänkte vafaaan, jag FÅR verkligen inte missa mötet, så jag tog två alvedon och drog till jobbet.

Ska nog gå hem efter lunch när mötet är över…

Hur ORKAR de?

Jag har under min graviditet följt några gravidgrupper på Familjeliv, av typen ”bebis december 2013” och liknande. Även om jag inte skrev något var det kul att läsa om hur andra mådde och hur de förberedda sig på att barnen skulle komma.

Jag har även följt samma grupper när barnen kommit, och nu är barnen ju över 5 månader gamla och det är färre som hänger kvar i trådarna. Det jag slås av är att folk FORTFARANDE ger barnen bröstet på natten, typ varannan timme. Inte för att barnet faktiskt äter utan för att ”h*n vägrar somna om utan bröst”. De klagar också över hur otroligt trötta de är, att de inte orkar osv.
Nu har jag inte ammat så jag kanske är ”okunnig”, men jag kan helt ärligt inte begripa varför dessa mammor inte försöker GÖRA NÅGOT ÅT situationen och i alla fall försöka lära barnet att somna om själv? Och varför har man väntat med det så länge. Tror man att det är normalt/bra för barn att inte få någon bra sömn heller?
Seriöst, jag förstår inte hur de rent fysiskt orkat sova max 2-3h i sträck i snart ett halvår. Jag var helt slut efter två.

En rätt bra vecka!

Är det fredag eftermiddag redan? Och är det +20? Helt otroligt men underbart.
Har sovit rätt bra i veckan, bara en sämre natt då jag slumrade mellan 1 och 3… Idag varnade jag först kl 5 och somnade om tills larmet ringde på mobilen 🙂

Nu är det helg, hörs nästa vecka!

En intensiv helg och strävan efter mål

Det har inte varit många timmars sömn i helgen! På fredagen åkte jag och mamma på vår shopping-tripp till London, och planet var försenat 1 timme. Så det blev rätt stressigt att hinna med det vi tänkt innan stängningsdags, och vi och somnade vid 1 svensk tid efter att ha hunnit med Paperchase, TK Maxx och Primark. På lördagen blev det Oxford Street (tja, hälften av den hann vi med) och jag inser att jag har spenderat för mycket pengar… Är inne i någon konstig period då jag tror att jag måste passa på att handla när jag väl får möjlighet. Som om möjligheten kommer att försvinna. Ungefär som jag omedvetet tror att varje natt kan bli en sista natt Barnet sover hela natten, och sen komer tänder etc…

Resan blev lite stressig men underbar. Planet var sent även på väg hem så jag var hemma strax innan midnatt. Missade hela Eurovision. Fan. Upp igen strax efter kl 6…

Igår natt sov jag nog 8 timmar med ett toabesök, godkänt men jag är så jäkla trött ändå. Idag blev det väl 7 timar eller något… Det är svårt att somna om när jag vaknar vid 4…

Jag är så tacksam att min man är den han är och att vi återigen är lika kapabla att ta hand om Barnet. På vissa områden vet han mer nu, eftersom han är ju hemma med honom hela veckan. Igår morse började Barnet gny en halvrumme innan det är dags att gå upp, och vill inte sluta. Ramsan funkade inte, så det var något annat. Mannen gick in, gjorde något och gick ut, Barnet tystnade och man kunde höra hur han sög på sin tumme innan han somnade om igen. Det visade sig att Barnet hade en prutt som han inte kunde få ut, och det räckte att trycka lite på magen för att det skulle bli ”som en ketchupflaska”, han kom till ro och somnade om. Jag hade inte en aning om att det kunde ha varit anledningen till gnäll, men nu vet jag 😉

På jobbet har jag med lite kreativitet något att göra under 4 timmar va 8 just nu. Chefen borde ha förstått. Men om jag säger rakt ut att jag inte har mycket på mitt bord, kommer jag att få fler listor att jobba med- nej tack. Jag tar det lugnt till september, sen får vi se om några intressanta projekt tillkommit. Under tiden jobbar jag på att damma av mitt nätverk, och det känns bra.

Pengar rullar in som de ska (det går bra nu) ;)

Chefen bad om ett kort möte idag och meddelade att han stämt av med gamla chefen , och att hon bekräftat att jag har en 4 på prestationsbedömningen.

Så jag fick den ”minst” begärda lönen. Bara 3% ökning, men det får duga i år.

Egentligen är jag jävligt överbetald för att göra det jag gjort den senaste veckan, men det är deras förlust, tänker jag nu. Jag tar det piano till semestern och tar fram en action plan sen. Ser till att utveckla mitt nätverk tills dess.

Nu blir det London, baby!

30-årskris på g?

Jag känner mig förvirrad och vet inte riktigt vad jag vill. OLIKT mig.
Jag vet inte om det är brist på stimulerande arbetsuppgifter har se senaste veckorna (så att min hjärna hålls sysselsatt med vettiga funderingar) eller om det är något annat. Jag känner mig rastlös och funderar på vad jag egentligen vill göra med mitt liv i meningen vad jag ska jobba med.
Jag borde ha kommit längre än såhär i min karriär nu.
Jag vill liksom göra allt på en gång.
Min ambition går inte riktigt ihop med mitt familjeliv? Eller vill jag egentligen äga världen?

Jag funderar också på hur jag ska kunna släppa mitt kontrollbehov, min ångest över att ha ångest eller inta ha ångest, sluta tänka på en massa saker jag inte kan lösa och bara NJUTA av livet här och nu.

Det är så snurrigt i huvudet.

Vardagen fungerar

I helgen genomförde vi det galna projektet ”bilresa och camping med spädbarn”. Jag var livrädd för att det skulle bli ett helvete, men det fungerade oväntat bra.
Varje år tar vi en resa på valborg-helgen, oftast en bilresa i Mälardalen med övernattning i en stuga på camping, och i år var inget undantag. Rullade iväg efter frukostpasset i lördags, körde lugnt medan Barnet sov, stannade, matade och åt i Enköping under vakenpasset, körde vidare och tittade på forntidsminnen och sedan på en outlet medan Baenet sov (klickade babyskydd på chassit), matade och åkte vidare till ett par goda vänner i Örebro där vi stannade en bra stund och fikade. Kom till campingen, fixade med reseräng i stugan och la Barnet vid 20. Tog varsin öl och pizza på altanen och la oss sedan. Barnet sov hela natten men det gjorde inte jag… Hade skitsvårt att somna, hann bli kissnödig två gånger, låg och slumrade resten av natten. Skit. Var som en zombie igår… Barnet var hur glatt som helst. Rullade vidare, handlade i fyndtältet på Vingåker outlet, åt lunch vid Gripsholms slott och var hemma vid 16.30.

La mig tidigare igår men lik förbannat kunde jag inte somna förrän vid 22-tiden tror jag. Sov dock bra sen till 4 o somnade till och med om sen. Vaknade innan väckarklockan men låg en stund och drog mig. Hoppas hoppas hoppas min sömn blir bättre. Hur patetiskt är inte det att inte kunna sova trots att Barnet sover bra. Måste låta som en hånfull dröm för andra spädbarnsföräldrar. Skulle inte förvåna mig om jag började sova bra precis innan Barnet började få tänder eller gick in i nån annan jävlig fas så att jag skulle bli väckt på natten igen. Förmodligen lagom till semestern…
Nä jag ska inte måla fan på väggen nu.

På fredag em ska jag till London med min mamma, en natt bara, och kommer tillbaka sent på lördag. Får sova på planet 😉

Till skillnad från tidigare sover jag sämre nu när jag druckit på kvällen. Dricker jag vin blir jag yr, dricker jag öl blir jag sjukt kissnödig. Fan, blir att dricka vid lunch framöver, haha!