Veckorna susar förbi

Måndag fredag måndag fredag- vart tar veckorna vägen??
Idag ska mannen till London över helgen och jag är hemma själv med barnet. Det känns lite läskigt eftersom det var länge sen jag hade hela ansvaret två dygn på raken. Men det kommer givetvis att gå utmärkt. Det enda stora frågetecknet är hur jag ska få det att funka med babysim på söndagen när jag ska ta mig både dit och hem kommunalt och hålla reda på vagn, väskor, mat, badlakan osv. Hoppas att vagnen står kvar när jag är klar 😉

Det är SÅ mycket bättre på jobbet med den nya chefen, aka vår kollega under ordinarie chefens föräldraledighet. Hon tar ett större grepp och vi har nu tillsammans arbetat fram ett koncept för hela gruppen (istället för enstaka arbetsuppgifter som vi ofta haft hittills). Vi är redan överens om ett större projekt som jag kommer att leda och klimatet känns öppnare och sundare än någonsin. Bra start.

Jag ser fram emot tiden till jul men inte efteråt. Vi har inte fått besked om dagisplats än och det är typ 40 före oss i kön. I den bästa av världar hade jag velat att han skulle börja på dagis i april (lite äldre, mindre gyttja och mindre risk för sjukdom/vab), men det är inte realistiskt för någon av oss,  så planen är att han börjar i januari med korta dagar. Mannen och jag kan jobba kortare dagar i någon månad, kanske kan svärmor komma upp någon vecka och hjälpa till. Mina morföräldrar kommer nog på besök i vinter i några veckor och ha honom en dag i veckan. Det får lösa sig även om jag önskar att han var född på sommaren och kunde börja på dagis som ettåring i augusti.

Im’ a survivor

Jävlar, det var inte mer än 5-6h sömn tre nätter i rad i helgen. Och full fart på dagen på det. Jag landade i hemstaden vid 13 på lördagen och på kvällen var det möhippa med limousine och en överraskning för bruden i form av lite manlig striptease 😉 Sen hamnade vi på en karaokebar och det var hur kul som helst. Jag tog taxi hem vid 3 medan resten fortsatte, men jag har helt slut, haha.
På söndagen hade jag en massa ärenden och på kvällen åkte vi med bruden och andra tärnan till ett hotell nära bröllopslokalen, mycket skulle hinna fixas och sen var det morgon igen.
På bröllopsdagen hann vi knappt äta och kissa, och det var kul. Jag framförde min överraskningslåt för brudparet under festen, och badade i beröm efteråt- byta yrke? 😉 Skämt åsido, jag hade velat sjunga på fester/restauranger lite då o då med nåt band framöver. Får se om jag prioriterar upp att få till det nån gång. Hemma igen vid 3-tiden, rätt nykter ändå. Somnade på flyget hem dagen därpå.

Igår var det jobb igen och mina män har klarat sig utmärkt hemma utan mig. Det känns så otroligt bra att vi båda kan åka iväg en helg och bebisen (hmm, han är ingen bebis snart!) känner sig lika trygg med oss båda, och det funkar såpass bra. Nästa helg drar Maken till London med en vän, och det blir mysigt med en helg med pojken. Imorgon fyller han 9 månader (hjälp?!) och ja, han sover fortfarande hela natten- 12h- varje natt. Ocg är en solstråle på morgonen. Tack gode Gud för det så länge det varar.

Direktören på jobbet har visat sig vara en fifflare. När han jobbar med budgeten med sparkrav, så ”höjer han priset på varan innan han sätter den på rea”. Slutsatsen är att han slipper göra några riktiga besparingar i slutändan. Nu är det tre personer som vet om det och den ena, som har mandat, kommer att anmäla detta till sin chef. Inget lär hända med den gamla gubben, men jag har gjort det jag kunnat.

Valresultatet ska jag inte ens tala om. Människorna i detta land är så sjukt bortskämda med allt att de inte ser längre än vad näsan räcker.

Peace.

Hej igen SöS…

Jag som hoppades på att få slippa sjukhuset i många år igen…
Fick en lätt krampande ont i magen i måndags, till vänster om naveln, obehagligt men går absolut att stå ut med utan problem. Fick samma för första gången nån gång på försommaren, och ett par gånger sedan dess- brukar gå över över natten och jag trodde det var beroende på att jag överätit.
I tisdags var smärtan kvar, ibland lite stackare, ibland mildare. Tog en Ipren. Samma historia på onsdagen, men nu blev smärtan ihållande på kvällen och jag hade svårt att sova trots Ipren. Det var verkligen inte där äggstockarna sitter, men med mina tidigare cystor vågade jag inte längre chans utan vi åkte till akuten på torsdag kl 06. Nästan ingen väntetid, prover direkt och vid 9 kom läkaren. Hon frågade, klämde, kände, vände, undersökte och konstaterade att det INTE var gyn. Troligen tarmen som är irriterad för,ursäkta, trög avföring där nånstans högre upp. Fick Klyx som är en sorts lavemang. Blod- och urinprov såg bra ut så jag fick åka hem. På dagen hade jag ganska rejält ont men Ipren hjälpte hyfsat. På kvällen åkte vi till min kompisläkare som har en ultraljudsmaskin hemma (de ville inte göra ul på akuten), och han bekräftade att äggstockarna och allt såg bra ut. Lite hårt i tarmen men inga avvikelser u övrigt. Han kände och sa att det är tunntarmen. Så nu blir det fil och soppa för att få allt iordning, hoppas jag…
Jobbade hemifrån även idag, sov 7h utan uppvak på natten och tog mera Ipren på morgonen. Jag är fortfarande inte smärtfri men hoppas att det blir bra imorgon.

Vafan är det? Och när kommer nästa tillfälle? Har bokat tid på vc och detta ska utredas, läskigt!

Tur att mannens föräldrar är här på besök så vi slapp släpa med Barnet till sjukhuset… De är så gulliga. Stackars Man får agera värd, pappa och även man till en fru som ligger i sängen och är halvhandikappad…

Hösten är här

Börjar bloggen bli tråkig? Jag mår inte längre pissdåligt och det är just nu hyfsad ordning på det mesta i livet.
Idag är första dagen utan chefen, han är nu föräldraledig till januari. Vi hade inget utvecklingssamtal förra v för att han i sista stund kommit på att hans vikarie (den mest seniora i vår grupp) också ska vara med då. Alla samtal är flyttade till imorgon. Undrar hur det kommer att gå med chefens chef, låt oss kalla honom direktören, i chefens frånvaro. Jag har redan fått en order från direktören om att leverera ett sifferunderlag till honom, ett underlag som är en annan avdelnings ansvar att ha tillgängligt, vilket de dock inte har. Direktören ger blanka fan i att underlaget är den avdelningens ansvar, utan jag råkade vara med på ett möte där detta kom upp. Jag hamnar ofta i en roll där jag ofrivilligt blir en siffermästare, bara för att jag är mycket duktigare än genomsnittet på Excel. Jag vill ha full kontroll på mina egna siffror, och har alltid pedagogiska och fullständiga underlag kring dessa i mina presentationer. Folk snappar snabbt upp jaha, en som kan det där. Sedan är det svårt att bli av med liknande förfrågningar, och när direktören beställer något är man inne i en ond spiral. Har påpekat detta för min chef i fredags- jag vill veta vilka förväntningar direktören har på mig i chefens frånvaro (chefen kunde kanalisera direktörens frågor hyfsat förut).
Man blir bra på det man gör ofta. Jag vill helst använda min hjärna ofta, istället för att förbereda andras underlag och riskera glida in i en ”värdefull assistent”- roll.

Det är ungefär som om du var den som kunde engelska bäst på ditt kontor. Språket behövde de i ditt jobb som säg, inköpsansvarig. Men istället för att utvecklas i den rollen fick du allt oftare frågor om att översätta och korrekturläsa andras presentationer.

Is i magen och leende på.