Long time no see…

Snart har halva sommaren gått och ja, sommaren har inte direkt varit något att tala om i år rent vädermässigt. Man ska inte gnälla men det är f*n inte kul när det varit grått och kallt sedan oktober ifjol.

Jag måste ta mig härifrån. Koncern som jag jobbar för är i en bransch med extrema förändringsbehov som är drivna av ändringar i efterfrågan och även politiska skiftnngar. Den nya organisationen har bantat antalet chefstjänster med 20-30%, och det har varit huggsexa om de kvarvarande chefstjänsterna. Det finns många chefer som ”blivit över” och ofta står först i kön för de intressanta uppdragen som kommer att vara kvar. Av de nytillsatta cheferna är det ingen som INTE varit chef i den gamla organisationen.

På pappret kommer jag att vara ”deputy program manager”, alltså vice projektledare för att stort förändringsprogram som en del av koncernen ska genomföra. I praktiken är min roll högst oklar. Min chef, låt oss kalla honom Jens, rapporterar till en av direktörerna. Andreas från Tyskland är programledaren. Jens har jag rapporterat till i ett halvår förra året, och han är helt ok som person men egoistisk som chef. Jag kommer inte att gå med på att göra skitgörat och låta honom få äran- been there donet that.

Ska se mig omkring efter en annan tjänst här i huset, och finns det inget intressant får jag gå externt. Inte det jag egentligen vill, men jag har redan ”övervintrat” i ett år i väntan på bättre tider- som inte ser ut att komma. Det har visserligen passat ganska bra med det första föräldra- och dagisåret, men jag måste få känna ”flow” i karriären igen.

Det är nedskärningar på g på vår koncern och det är otroligt tungrott. Branschen har varit i förändring ett tag, men det är först nu behovet av förändringar blivit riktigt akut. Tidigare förändringsprojekt har bara lyckats komma halvvägs, och aldrig på djupet. Det har varit samma gamla gäng med (till största del) gubbar som bytt plats med varandra i flera år.

Flera duktiga kollegor, yngre kvinnor, har lämnat koncernen det senaste halvåret och gått till chefstjänster externa- tjänster som de inte hade kunnat få här- det finns redan en kö av ”regimtrogna”…Nu låter det kanske värre än vad det är, men det är lite av en ankdamm. Det finns 3-4 personer som varit här ett tag och som det gäller att niga för om man ska bli rekommenderad. Det är väl politiskt på alla företag av den storleken. Jag ska nog titta på ett företag i mellanklasstorleken. Varken en start up (där man visserligen har en större chans att avancera om man är riktigt bra, men där manman måste göra precis allt, hoppas på att VDn är vettig, dessutom är det långa dagar. Been there too) eller en koncern (där det bevisligen är bekvämare, samtidigt som ”klubben för inbördes beundran” gör att man måste spela med och slicka sig uppåt, dessutom riskerar man bli för snäv i det man gör)

 

Jag har jobbat inom mitt område på heltid sedan 2007, när jag var klar med mitt andra examen. Jag har gjort hundåren, fyra sådana, på en start up som blivit stort och känt. Fyra chefer där EN av dem (VD:n) varit intresserad av att se mig växa och satsat på mig. Jag har snart gjort fyra trevliga men mindre ”kul” år på denna stora firma, där två av cheferna velat se mig växa. Båda två har jag blivit av med iom omorganisationerna. Jens är INTE en chef som vill se sina medarbetare växa. Eller tja, han kommer iaf inte att göra ett piss för att det ska ske, även om han inte är någon evil mind eller psykopat. Han är en politiker (bokstavligen- han har länge varit politiskt engagerad i sn kommun) så han kör på det spelet. Sådant skitsnack ser jag på avstånd. Andreas, den tyske programledaren, har själv hoppats på en chefstjänst, han har drivit några liknande stora projekt tidigare med ett väldigt bra resultat. För honom är det ingen merit att driva detta program, egentligen, och jag tror att han också kan vara sugen på att göra något annat.

Jag vill utveckla och utvecklas, träffa människor, inspirera människor, driva förändrigar, kombinera start-upens framåtanda och flow med koncernens mänskligare syn på work-life balance.

Vi får se vad det blir. Tre veckor kvar till semestern (de flesta dagarna jobbas hemifrån) och sen får vi se.