Jäklar nu är hösten och vardagen här. Och fort snurrar det… Förra veckan hade vi en ”sladdvecka” på semestern. Svärföräldrarna var här och vi badade till och med i sjön en av dagarna- så varmt var det. Känns helt otroligt när man tittar ut idag, spöregn och jag fryser i läderjackan…

Nu är sonen inskolad (tror jag?) på det nya dagiset. Jaaa det heter förskola men det känns löjligt att kalla det för det. Det är ett dagis liksom, och blir inte någon skola även om man kallar det för det. Nåväl. Det nya dagiset känns mer strukturerat och det är liksom lite mera ordning. Lärarna/ fröknarna känns bra, en av dem är lite äldre och känns som en av ”det gamla gardet” som inte rädd för att vara tydlig med att sätta gränser på ett bra sätt och inte dalta. Det gillar jag. Jag älskar min son men inte andra ungar, särskild de skrikiga. Hur kommer det sig att det alltid finns ungar som tjolar som idioter och bara är too much på alla sätt? Jag måste verkligen lägga band på mig för att inte bli irriterad. Och det är alltid de som tar tid och resurser från andra barn som inte låter så mycket. Det intressanta är att om man sätter sådana individer i en grupp brukar de börja reglera sig själva bättre med lite stöd- det har jag sett så många gånger på jobbet. Jag är övertygad om att man borde jobba mer så även på dagis så att de stojiga ska hitta en lugnare roll och de lugna ska våga kliva fram när de stojjiga är borta.

Jag har fått mera klarhet i vilka roller jag ska jobba i i min nya tjänst. Men inte så mycket om vad dessa roller innebär mer konkret. Den ena är att jag ska driva processförbättringar genom några processägare. Inget jättespännande men helt okej. Den andra är att jag ska vara vice program manager för det stora sparprogram som vårt affärsområde måsta implementera. Vad vice rollen innebär är det ingen som kan säga men det kommer nog att klarna. Jag har god kontakt med han som är program manager. Problemet är bara att vår gemensamma chef är ett ”filter” mellan programmet och ledningen, hans gamla beteende precis som jag trott. Jag kommer att söka mig vidare och slå till när rätt chans dyker upp. Ska träffa en rekryterare om ett par veckor för ett förutsättningslöst möte. Ska pejla vilka trender som går på marknaden och börja med att kasta ut mitt nät. Jag känner mig lite wild and crazy i meningen jag har inget emot utmaningar ”i sidled”. Jag vill ut och bygga upp och inspirera och strukturera. De absoluta kraven är att det är en stimulerande tjänst på rätt företag med rätt värderingar, rätt chef och flexibelt arbetsliv. Det kanske tar ett år att hitta rätt, helt fine för mig.

Hösten har precis börjat men det är många planer på g. Nästa helg ska vi till svårisarna då svärfar fyller 70. Vi ska på en ölmässa, mannen ska på en weekend med en vän, jag ska på en weekend till London med en vän. Kanske ska vi ta en weekendresa alla tre med sonen. Planen var att kanske ta en vecka vid Medelhavet i oktober, men de krav vi har (inte för lång flygtid, bra sandstrand, barnvänligt hotell _i_ ett samhälle, lägenhet med två rum alt rum+kök) kostar mer än vad de smakar. Dessutom är mina semesterdagar slut, haha. Vill spara de sparade. Så det blir nog en resa i juni nästa år istället.

Nu borde jag faktiskt ta och jobba lite. Blä, har en massa tråkigt dokumentjobb framför…