IVF-samtal

Idag ringde det en gullig sköterska från Akademiska Sjukhuset i Uppsala som tydligen fått vår IVF-remiss från Huddinge. Hon undrade om vi fortfarande var intreserade av IVF. Jag berättade som det var, men sa att aet var så tidigt än och att vi komer att vilja ha hjälp om det mot förmodan inte skulle gå vägen denna gången.

Hon sa att hon skickar tillbaka remissen till Huddinge, och att vi behåller vår plats i kön om vi återkommer. Känns bra.

Tre veckor kvar till KUB-ultraljudet. Det känns skumt att man ska vara gravid, för det finns liksom inte många tecken på det. Visst, jag känner fortfarande lite matolust på kvällarna, tuttar gör ont och jag är sullen om magen, men det är inte ”uppenbart” om man säger så.

Har betättat för mamma i sms (hon kommer från utlandet imorgon) så jag hoppas hon haft lite tid att smälta nyheten.  Bad henne att hålla tyst om det hela så länge.

Ska till stan och prata om ett ev. styrelseuppdrag på ett företag i den bransch jag varit i kontakt med på mitt tidigare jobb, blir intressant. Tydligen fick de mitt namn av en gamal samarbetspartner, får se vad det kan innebära för något. Känns spontant väldigt spännande!

I helgen sticker vi till Paris för att fira bröllopsdagen, hoppas jag orkar gå så mycket som vi brukar gå när vi reser! Jag har haft lite ont i svenken på sistone, men med lite vila då och då kommer et att funka.

Annars rullar det på rätt bra, vi har fått besked om att vi ska flytta in i vår nya lägenhet sista veckan i september, tjohoo, 4 månader kvar! Hoppas jag inte ser ut som en flodhäst då, och det är ganska skönt att det mesta finns nedpackat och magasinerat, så slipper man det eländet iaf.

Men skit, om allt går som planerat och jag får mitt kejsarsnitt 2v innen beräknad förlossning, vilket jag fattar är vanligt tidsmässigt, då bör ungen födas veckan innan jul, säg typ den 16-20 december. Helst inte senare för att då är alla ordinarie läkare på julledighet och jag vill gärna slippa klåfingriga vikarier och dålig kvalite på vården. Hoppas ingen vill göra planerade snitt på julafton typ. Inte kul att fylla år på julafton heller gissar jag. Haha, det är praktiskt att handla födelsedagspresenter på mellandagsrean, för inte fan köper man nåt för helpris två dagar innan man kan få det till halva priset! 😉

 

 

Besked

Det är EN och hjärtat slår.
Skit, jag är gravid på riktigt alltså, hjälp!!
Det var rätt häftigt att se, den sprattlade och rörde sig, men jag kan inte fatta att det finns nåt där inne….
Dags att leta rätt på en MVC nånstans runt Medis.

OMG liksom.

På väg till ultraljudet

Om en timme vet vi förhoppningsvis hur det ligger till. Oavsett besked kommer jag att vara helt skakis tror jag. Största farhågor:

-Något är fel på fostret, att det är MA eller annat jox
-Det är fler än 1 där inne

Återkommer.

Semestertider

Dagarna rullar på och nu är vi på semester hos svärföräldrarna. De vet inget. Jag har visdomstandsinfektion för dem och får jätteont i magen av alkohol. Jag har ”testat” genom att dricka en ölburk (fyllt endast med vatten i smyg) och sen få ont 😉
På måndag ska vi på ultraljud och se om jag verkligen är gravid och om allt går bra.

Jag har panik i omgångar. Är svullen om magen på kvällarna och har svårt att suga in den, tack påsiga klänningar.
Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig att JAG skulle ha barn. Dessa två ord brukar inte ens finnas med i samma mening.
Jag känner mig inte redo alls. Men man är väl åldrig det om man inte tror att barn är meningen med ens liv.
Meningen med mitt liv är att vara lycklig och barn betyder motsatsen för mig. Hoppas det känns bättre sen.

Jag tar en dag i taget och mår lite illa på kvällarna.

Är det normalt att må såhär??

Helgen har varit helt ok fram till igår kväll. På dagen var vi hos min mamma och grillade, vi körde samma undanflykt att vi var bakis sen i lördags så vi drack alkoholfri cider båda två.

När vi kom hem gav jag mannen en gravidbok jag köpt- ett kapitel om hormonsvängningar ur partnerns perspektiv. Mannen läste den och fortsatte att bläddra i boken, till förlossningskapitlet. Efter ett tag sa han att Ojdå, vet du vad det finns för risker med kejsarsnitt, bla bla bla

Helvetet bröt loss.

Vi hade en long diskussion där mannen sa att han kommer att stödja mig vilket sätt jag än väljer, men att jag inte ska stänga några dörrar för hur det kan komma att kännas längre fram om jag kanske eventuellt kommer att ändra mig.

Det hela slutade med att jag fick något som kan beskriva som ett panikångestanfall och grät och grät och grät tröstlöst och ylade i sängen i en halvtimme och tänkte att jag heller dör än utsätter mig för en vaginal förlossning. Samtidigt som jag tänkte att jag kommer att hata hela världen om jag blir tvingad till det och blir skadad, och jag kommer att hata mig själv om jag får skador vid kejsarsnittet som jag valt själv. Jag tog av mig vigselringen och kastade den till mannen och sa att om han försöker att skuldbelägga mig (vilket han iofs inte gjort) så ringer jag abortmottagningen och vi skiljer oss. Jag menade givetvis inte det på blodigt allvar med i denna stund av desperation kändes det som den enda utvägen.

Det var läskigt. Mannen stod ut (det var tur att han hade läst kapitlet om hormoner innan ))

Ska jag verkligen må såhär. Jag är så labil och jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Hoppas allt går bra tills den 27 maj och att jag kan få kontakt med terapeut genom MVC. Dokumenterar de allt man säger i journalerna förresten? Då vill jag inte träffa någon genom den offentliga vården- jag vill inte att det ska vara till nackdel i något försäkringsärende eller liknande längre fram…