Mitt liv är mångas drömliv men lik förbannat kommer deppdagar titt som tätt. Eller rättare sagt depptimmar- jag kan vara deppig på fm men helt bra på em. Ja, visst ska jag ha mens snart men så illa brukar det faktiskt inte vara att jag påverkas av detta. Fuck.

Sitter på jobbet och tänker på allt elände som finns i mitt liv och som kan komma att ske.

  • Att det jobbprojekt jag driver har fastnat utan att ha kommit igång på riktigt egentligen. Jag blev inkastad i detta och det tog ett bra tag att fatta vad det hele ens går ut på. De som gjorde förstudien hade inte själva klart för sig var slutleveransen skulle bestå av. Nu kommer två stycken och stressar mig. Det räcker alltså inte med min egna prestationsångest.
  • Att livet kommer att bli platt och trist, att jag kommer att avstanna i min utveckling och endast ha ett jobb jag går till utan att känna särskilt mycket för det. Det händer inte så mycket i livet nu- det tycker jag trots att jag faktiskt ska gifta mig om 2 månader- jag måste vara sjuk
  • Allt detta med barn- att jag kommer att få det, att jag inte kommer att få det, ja, u name it

Det är alltså nåt fel på mig.