Sådär ja.
Förra veckan när jag ringde Medicinsk Röntgen Odenplan fick jag prata med en jättegullig sköterska som berättade hur jag skulle göra när jag får mens etc. Mensen började i lördags morse (26 dagar, min kropp går som en klocka på det sättet nu- konstigt och aldrig varit så förr) när jag och mannen var på en romantisk resa- tror ni det blev någon myspys på hotellsängen? I helvete heller (sån tur har jag aldrig ;))
Ringde Odenplan nyss och fick prata med en mindre gullig sköterska. Fick som tur är tid nu på torsdag den 29e kl 08.15. Så jag missar förmodligen inga möten om jag inte får djävuliskt ont och måste åka hem. (Fast jag kan ju delta i telefonmöten hemifrån ändå- bara att släpa med mig datorn. Chefen får versionen om att jag ska till tandläkare pga visdomstanden- jag har ingen lust att redogöra för något till någon.)
Jag frågade den sköterskan som jag pratade med hur det är med smärtlindring, etersom ”min vän fick ta ett stolpiller innan undersökningen- är det receptfritt eller kan jag få ett recept från er”? Då fick jag höra att ”den biten får du sköta själv” exakt dessa ord. Typ att det brukar vara som mensvärk och man ska ta Ipren eller liknande innan om man vill. MEN SÅ BRA! Inga tips om något överhuvudtaget.
Inte heller här verkar man tas på allvar? Jag lovar er, om denna undersökning gjordes på män så skulle det vara obligatoriskt med stolpiller OCH valfritt med narkos. Men kvinnor- tja, ni ska tåla smärta och vara tysta- sköt medicineringen själv.
En del av vårdpersonalen har en attityd som gör att de förtjänar den låga lönen de har, tyvärr. Jag överlever ju, jag söker info på nätet och jag står på mig när något är viktigt för mig. Men hur gör människor som är mindre kunniga? Mindre påstridiga? Mår för dåligt för att våga fråga?
Nu ska jag rusa till ett möte, är projektledare så även om det är ett telefonmöte så I am in charge ;))