Nu har det hänt. Mannen backar. Nej, inte från att skaffa barn, men från att vara med om det, så att säga.

Igår sa ju läkaren att mannen behöver lämna ett spermaprov. För det behöver mannen träffa läkaren och få en remiss till Karolinska där själva provlämningen ska ske.

Mannen tycker att det är SKITJOBBIGT att hans fertilitet ska utredas (han är givetvis helt perfekt ;)) Så han bad mig om att ringa kliniken och boka tid åt honom. Jag ringde men första möjliga tiden hos rätt läkare är i slutet av oktober, vilket är på tok för långt. Kliniken tipsade om att maila läkaren direkt för att se om han har någon tid. På mannens mail svarade läkaren att han inte hade någon tid, och han måste träffa mannen för att ge remiss (det går inte att bara hämta)

Läkarens råd var att ringa Karolinska och fråga om de har tid utan remiss. OMFG varför måste man ha remiss på en så simpel grej???

Men mannen ballade ur där. Han hade hittat nånstans på nätet att nån ska undersöka hand kulor i samband med spermaprovet. Och det är hemskt och vidrigt och han är helt förstörd. Det hjälper inte att förklara att NEJ ingen kommer att klämma på kulorna. Det är BARA att runka i en burk.

  • jag har ringt receptionen åt mannen, han tyckte det var jobbigt
  • jag har hjälpt med att skriva mail till läkaren
  • jag har varit på en förnedrande gynundersökning igår
  • jag har hållit på med ägglossningstester
  • jag har fan startat blogg för att hantera detta!
  • och det viktigaste: JAG HAR SAGT JA TILL ATT BÖRJA MED BARN NU OCH INTE OM FEM ÅR

Nu säger mannen att han behöver tid för att hantera detta. Ja, sure, men jag tänker inte dra hela lasset.

Att åka och lämna ett enkelt prov.

Medan jag måste stå ut med hela eländet!!!!

<3